månadsarkiv: december 2011

Swedish

Journalisterna i Etiopien

Nästa vecka kommer rättegången mot det båda iranska journalister som greps vid svensk kärnbränslehanterings anläggning utanför Forsmark att inledas. 

Journalisterna som åkte till Sverige i somras för att undersöka huruvuda det stämde att svensk kärnbränslehantering exporterat anrikat uran till Syrien greps utanför det svenska skyddobjektet där de fotograferade på förbjuden plats.

De kommer även åtalas för att ha vistats illegalt i Sverige utan visum och inresetillstånd. De tog sig till Sverige via Tyskland och smugglades därefter in i landet via lokala al quaida-celler både i Tyskland och Sverige. Genom sitt samröre med dessa terroristorganisationer så kommer de på rekommendation av svensk säkerhetspolis, SÄPO, att även åtalas för hot mot nationens säkerhet och på grund av åtalens karaktär kommer rättegången ej att vara offentlig utan hållas bakom lyckta dörrar.

Journalister

Foto: By Didoundp (Own work) [CC-BY-SA-3.0 (www.creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0) or GFDL (www.gnu.org/copyleft/fdl.html)], via Wikimedia Commons

Så här skulle det kunna ha låtit om det hade varit omvända roller för de två svenska journalister som sitter fängslade i Etiopien och som det har varit mycket skriverier om den senaste tiden i svensk press, på bloggar,  twitter, Google+ och andra sociala medier. (Tack till Johan Eriksson som skrev ihop originalet som jag ändrade lite). Det finns dock en sorts ovilja att erkänna att »etiopiensvenskarna« som de kallas faktiskt har begått lagbrott och det finns de som vill hävda att det är okay därför att Etiopien är en diktatorisk stat och att journalister borde få begå lagbrott om det finns ett allmänintresse av att få reda på sådan information som inte kan skaffas på annat sätt.

Det är förstås absurt att tänka på det sättet. Att resonera att en diktatur är i grunden orättvis och därmed behöver man inte foga sig i dess rättsliga lagar och regler blir ett direkt självmål om man resonerar att just journalister inte skall vara lika andra inför lagen utan ha speciella friheter. Helena Gierta skriver i en artikel på journalisten.se att lagarna måste skydda det fria ordet på ett sådant sätt att journalister tillåts göra lagbrott för att få fram information som bedöms att ha högt allmänintresse. För mig blir det här helt absurt och ett exempel som hon tar upp är när Expressens journalist köpte ett olagligt vapen för att sedan lämna in det till polisen. Förvåningen när man beslutar att väcka åtal för brott mot vapenlagen är stor, hur kan man göra så mot en journalist som vill visa på hur lätt det är att få tag i vapen?

Kanske för att det ÄR ett vapenbrott att inneha och handla med vapen man ej har licens på. Det ligger liksom i dess natur, smaka på ordet illegala vapen så inser man ju var landet ligger. Att påstå att det inte fanns något brottsligt uppsåt i detta och därför inte borde kunna bli ett åtal är ju rent skitsnack eftersom journalisten och tidningen i fråga definitivt försökte visa på exakt den problematiken, nog visste man att det var brottsligt att skaffa ett illegalt vapen. Man valde att göra det ändå för att föra det i bevis hur lätt det var att göra. Det spelar faktiskt ingen roll om det fanns ett allmänintresse av detta och att man direkt lämnade vapnet till polisen, själva handlingen i sig är brottslig och i vissa fall kunde till och med planeringen av en sådan handling kan också vara det.

Det är en väldigt otrevlig situation om journalister skall tillåtas att bryta mot lagen, eller rent av stå över den i form av straffimmunitet bara för de är journalister. Det känns fantastiskt otrevligt att tänka den tanken till slut.

Även Göran Jartin skriver insiktsfullt om journalister på Google+ i sin artikel där han drar paralleller till om ett par iranska journalister påträffades i en grupp terrorister exempelvis i London, skulle de då hållas straffria för att de är journalister och skickas hem utan någon påföljd alls? Knappast, det är inte så det fungerar, journalister i allmänhet och särskilt frilansjournalister som är är fråga om i det här fallet tar stora risker för att få en bra artikel. Jag är glad över att de finns men anser samtidigt inte att de skall ha någon sorts carte blanche för att bryta mot lagar oavsett om de är i en demokratiskstat eller en diktatur. Respekterar man inte lagen, hur fel än än kan vara, får man vara beredd på att det kan bli påföljder. Ibland kan det vara värt det också för att visa på just missförhållanden, ibland finns lagar som inskränker de mänskliga rättigheterna och dessa skall förstås med alla medel protesteras mot och försöka förändras.

 

Swedish

Upphovsrättsindustrins Grådvärgar

Joshua Tree skriver om upphovsrätten och hur den används ibland mot vanligt folk. Knappt någon har väl undgått det palaver som utspelat sig mellan mellan Mikael Wiehe och Sanna ”Plong” Rayman över låten ”Sång till en sluss” där hon har satt egen text till Wiehes melodi. Helt i enlighet med remixgenerationens sätt att tänka.

Det tog inte lång stund innan hon drabbades av ett ”Cease & Desist” från Wiehes manager Anders Larsson som ansåg att detta var ett rejält övertramp och ett intrång på Wiehes immaterialrätt. En del tyckte det var konstigt och överdrivet men det ligger i linje med hur upphovsrättens herrar (för det är förvånadsvärt få damer) arbetar.

Joshua kallar dessa herrar för grådvärgar. Och det är en mycket adekvat beskrivning. De uppträder gärna hotfullt och i grupp till och med men om någon står fast och inte ger med sig utan börjar käfta mot och vifta lite tillbaka då backar de ofta.

Föga förvånande, om man har följd hur Apple har jagat tillverkare av Android-telefoner och till och med ett litet café för att försöka freda sitt varumärke från allsköns intrång så inser man att det är för varje rätt funtad människa löjeväckande. När Apple kräver att en telefon får inte vara fyrkantig, svart, ha en renodlad design osv blir det ju skrattretande till och med. Den fullständiga listan som Apple skickade till Samsung kan läsas här men några saker som Samsung då skall försöka hålla sig till för att slippa vapenskrammel är:

  • Främre yta som ej är svart
  • Övergripande design som ej är rektangulär och ej har rundade hörn
  • Skärm som inte är centrerad på framsidan och som har framträdande ramar på sidan
  • Inga horisontella högtalare
  • Främre yta med framträdande dekorationer
  • Inga ramar på framsidan alls

De här människorna håller saker och ting avsiktligen väldigt luddigt, de är inte intresserade av att få ett fall i rätten som går dem emot. Det är tvärt om oerhört viktigt att kunna visa på ett pärlband av segrar för det skrämmer upp vanligt folk så de kanske tänker sig för innan de piratkopierar en CD-skiva eller laddar ned en film. Det är just sådana personer man går på med sina hotbrev och de flesta viker sig väl. Vem vill hålla på och bråka i rätten om något sådant, man kanske blir skyldig pengar för resten av sitt liv och får sin framtid förstörd? Det är häri hotet ligger, där ett helt rättsväsende står på tå för att skydda skivbolagen och företagens egendom mot privatpersoner, deras egna kunder till och med.

I fallet Apfelkindblir det plötsligt ett gapskratt av alltihop. Här har Apple stämt en caféägare för varumärkesintrång för att denne har en logotyp med ett äpple på, det är dock inte mycket som påminner om Apples logotyp och i äpplet syns ett stiliserat barnansikte i profil. Det är dessutom en helt annan bransch men det bryr man sig inte om. In med grådvärgarna bara och försvara varumärket. Det är viktigt.

Nu tar iofs caféägaren strid så det kommer säkert bli en förlikning så småningom men ändå. Det är en otäck utveckling och precis som Josua citerar:

För Titanics tredjeklasspassagerare är det givetvis obehagligt när det mullrar från det övre däcket på det sättet. Flertalet privatpersoner som mottar sådana mejl från vd:n för Sveriges största oberoende artistbolag böjer sig nog direkt utan vidare diskussion.

— Rayman / Santesson

Nu råkar Sanna Rayman vara ledarskribent på SvD och Peter Santesson är statsvetare och beredda att ta debatten. Det kan de göra som förmodligen är ganska belästa på detta och hur det fungerar. Det är faktiskt tillåtet med parodier.

Vi skulle alla behöva lite extra mod och kurage att stå upp mot dessa grådvärgar och en gång för alla deklarera att det ni håller på med, det är ingenting annat än trams.

Swedish

Energisparlampor

2 kommentarer

Vad är det för dumheter hela mänskligheten håller på med vad gäller lågenergilampor? De är ju komplett värdelösa!

Till att börja med tänder de så sakta att om man sätter sig på toaletten hinner man bli klar långt innan lampan har nått den fulla ljusnivån. De första 2-3 minuterna famlar man i mörker medan man letar sig fram, det håller inte. Kan meddela det är rätt värdelöst i hallen också när man kommer in från snö och kyla.

För det andra så drar de jättemycket ström i tändfasen och om man skall vinna något på lågenergilampor av lysrörstyp så bör de vara tända ganska länge. Jag är övertygad att de flesta av oss är rätt uppfostrade med att släcka lampan när man lämnar rummet. Men precis som andra lysrör är det förstås så att om de skall tändas snart igen spar man energi genom att låta dem brinna.

För det tredje så är tillverkningen mycket komplicerad. Det sägs ju att vanliga glödlampor är miljömässigt svåra att hantera då de innehåller så mycket olika material, porslin, glas, olika metaller och liknande, svårt att separera, svårt att återvinna. Men hur är det med lågenergilamporna då som innehåller massor med intressanta saker, diodlamporna har sällsynta jordartsmetaller som bryts i gruvor i tredje världen under fruktansvärda förhållanden, de innehåller kvicksilverånga som tester dessutom visar sig vara högre i mängd och koncentration än den i konventionella lysrör. Rekommendationen är att vädra rummet i 30 minuter innan man tar upp bitarna efter en tappad lysrörslampa. Om inte det är ett tecken på dålig miljömässighet vet inte jag.

För det fjärde så startar de inte ens i kalla utrymmen om vintern här i landet. Det är ju skitbra hörni. Numera har jag alltid med mig en liten ficklampa för att kunna se i uthusen på landet där det numera sitter lågenergilampor. Inte sällan ploppar de direkt man försöker tända med en dragen säkring som följd.

För det femte åtgår det så många gånger mer energi att tillverka en lågenergilampa att man kunde hållit en vanlig glödlampa brinnande väldigt länge på samma energi. Var inte målet att vi skulle spara på energin? Nu flyttar vi användandet till tillverkningsprocessen (och prislappen) i stället för hos slutkunden. Är inte det snarare ett steg bakåt miljömässigt?

Jag är sjukt besviken på de lagar som stiftas som verkar endast ha en populistisk grund.

För det sjätte så är här i norden spillvärmen från vanligt glödljus något som direkt minskar värmeuttaget ur uppvärmningssystemet i huset eller lägenheten på vintern, dvs det är ingen förlust att tala om. På sommaren är det så ljust att lampor nästan aldrig behövs ändå.

För det sjunde skapar lågenergilampor så mycket reaktiv effekt i elnätet att det faktiskt drar mer energi än vad de är märkta med. Detta märker inte privatpersoner för de betalar bara för aktiv effekt men det kostar iom att hela elnätet måste uppgradera för att möta den ökade reaktiva effekten som skapas, något som t.ex. skolor och andra institutioner som får betala för reaktiv effekt om den överstiger en viss procent av den totala effekten man använder.

Ni har inte fattat det här hörni politiker.

Swedish

Tillfullo förståelse

5 kommentarer

Jag läste just en artikel på nätet där en person pratar om sig själv och ett problem han har. Han säger nämligen ungefär att »om jag skall förstå ett problem eller något litegrann måste jag förstå det tillfullo« och jag hajade till för jag kände igen mig i detta. Jag undrar lite om det är ett typiskt ingenjörsdrag detta, att borra i detaljerna tills man når pudelns kärna för att sedan kunna sätta samman det igen och få överblicken.

Jag känner det om igen att när någon nämner ett problem eller en företeelse som intresserar mig så kan jag inte bara släppa det. Ibland går jag i dagar och tänker på det. Jag kan bli distraherad ibland så att jag inte aktivt funderar på det, ibland ett halvår i taget – men förr eller senare brukar jag återvända och då brukar jag sätta mig och försöka ta reda på en massa fakta om det går.

Google och Wikipedia är fantastiska verktyg, ibland kan jag bli sittandes slösurfandes på wikipedia för att hoppa från artikel till artikel och bara hitta mer och mer att lära mig om olika saker. Det var så jag fann det kosmiska skummet något som helt gått mig förbi tidigare i de vetenskapliga forum som jag följer.

Men åter till själva observationen. Jag har ofta en sorts diskussion med min fru om saker och ting och där jag kräver att kunna förstå bitarna för att se helheten. I går t.ex. talade hon om ett ställe hon varit på inne i Stockholm. Det låg två stopp från T-Centralen. Jag frågade om det var röd eller grön linje hon reste från men det kom hon ej ihåg utan hon talade om vilken trappa ned hon gått till tunnelbanan. På så vis kom vi fram till att det var gröna linjen och Rådmansgatan som var destinationen. Men inte utan en viss diskussion – och detta är något vi upptäcker ganska ofta att vi har lite svårt att kommunicera rakt om.

Jag tänker i siffror, geometriska former, tre grundfärger plus svart och vitt, linjärt och logaritmiskt, enkel- eller flervariabel utan stora problem. Hon tänker i fler kulörer än jag har namn på, aldrig i siffror annat än i ental-två-flera-många och hennes geografiska relationer mellan olika platser är baserad på bildminne och känsla medan mitt är mer en karta och en kompass.

Det är spännande, friktionen är inte allvarlig utan snarare roande för det mesta men det är också intressant tycker jag. Jag har inte med samma klarhet insett tidigare att det finns flera sätt att minnas på, det är väl naturligt att tycka att ens eget sätt är det »normala« det kan man ju förstå men det är intressant att försöka tänka annorlunda.

Det är fortfarande så att jag tycker om att plocka isär saker. Det har jag gjort sedan jag var liten, jag tycker om att beskåda sakers beståndsdelar, hur de sitter ihop med andra saker som enskild del och som del av en helhet – här föreligger inga problem eller konflikter i min hjärna, det är så saker och ting fungerar. Jag tycker om att lösa problem också. Det är tillfredsställande på många plan och jag tycker inte minst om att sätta samman saker och att laga till dem. Därför passar det väl ganska bra att jag tycker det är rätt kul att programmera eftersom det verkligen handlar om att sätta samman små delar till en större helhelt.

Men jag tycker också om mer fysiska sådana utmaningar. Det är säkert därför jag blev ingenjör för att jag har en viss analytisk förmåga, gillar att plocka isär och sätta samman saker, har ett gott sifferminne.

Jag har däremot jättesvårt att minnas folks namn. Det måste jag hela tiden öva på. Jag glömmer också ansikten som jag sett en gång ganska lätt, det kräver lite mer av en ansträngning att komma ihåg och namn, när man tar i hand och hälsar på tre – fyra personer så är det väldigt svårt till och med om jag anstränger mig.

Kanske hänger det ihop och det finns ju vissa typer av autism som också drar åt det här hållet, exempelvis Aspergers syndrom och liknande. Inte för jag tror jag har det men det finns ju ett spektrum där folk befinner sig på den här skalan eller vad man skall kalla det.

Det händer ganska ofta när jag läser om något, det kan vara arbetsrelaterat eller helt andra saker, som jag behöver skaffa mig mer detaljkunskap innan jag kan ta till mig den mer övergripande biten. Det som ofta inleder tekniska rapporter den så kallade »executive summary« har ett väldigt lågt värde för mig det är mycket mer värdefullt att förstå hur man kom fram till en viss slutsats eller hur man genomförde en undersökning, ett test, hur man gjorde en mätning. Om jag förstår hur man gjorde förstår jag också syftet och varför resultatet blev som det blev och det är för mig helt nödvändiga delar för att kunna ta till mig av resultatet.

Därför kan jag nog upplevas som rätt ifrågasättande eftersom det ligger till på det här viset. Men det bottnar i en sorts oförmåga att acceptera helheten om inte detaljerna finns presenterade på ett hyggligt sätt.

För det är inte bara problem som kan plockas isär och sättas samman igen, det är även slutsatser och resultat, något som inte minst är viktigt när dessa baserar sig på statistik eller liknande metoder snarare än hård matte.

Ni får leva med det. Jag är sådan.

Swedish

Ny kontroll i Google Plus

Det har dykt upp en ny liten men väldigt efterlängtad kontroll i Google plus ungefär där muspekaren i bilden nedan befinner sig. Det är en kontroll som gör att man per flöde kan bestämma vilka inlägg som syns i huvudflödet och det är väldigt användbart.

 

Klicka först på flödet du vill bestämma inläggens frekvens från och sedan kan du dra reglaget till vänster och höger. Det har fyra lägen som vi kan numrera längst till vänster – 1, till vänster om mitten – 2, till höger om mitten – 3 och längst till höger – 4.

1 – Visa inga inlägg från flödet i mitt huvudflöde
2 – Visa färre inlägg från flödet i mitt huvudflöde
3 – Visa det mesta från flödet i mitt huvudflöde
4 – Visa alla inlägg från flödet i mitt huvudflöde

Folk man inte vill se längre lägger man alltså i flödet ”dumskallar” och sedan drar man spakan till läge 1 för det flödet. Borta. Men man kan fortfarande titta på flödet i sig vid behov. Om folk ingår i mer än ett flöde verkar det vara det mest liberala flödet som bestämmer vilka inlägg som syns. Dvs om du har en person, vi kan kalla hen för Kim som ingår i ett flöde ”Svensktalande” och ett annat flöde ”Fotografer” och kanske ett tredje flöde ”Bekanta” och du ställer reglaget på läge 1 för Svensktalande (eftersom både folk du vill och inte vill se finns i det flödet) men vill ha ”Visa det mesta” från flödet ”Bekanta” och eftersom du är fotografintresserad ”Visa allt” på flödet ”Fotografer” så kommer du se allt från Kim så länge hen finns som medlem i den kretsen.

Släktingar på läge 4, vill ha koll på dem. Vänner (alltså nära vänner) på läge 4, de är lite som min släkt. Bekanta på läge 3 och de jag följer likaså medan de jag har i min cirkel som Okända får vara på läge 2.

Jag har också generella cirklar som ”Svensktalande” och ”Engelsktalande” och de får stå på läge 1. Alla medlemmarna i dessa cirklar skall dessutom finnas i någon av de andra ciklarna så deras inlägg syns ändå.

Jag har också cirklar efter intressen och de jag arbetar med och liknande och de ställs om lite efter behov beroende på vad jag för tillfället söker. På det här sättet går det lätt och snabbt att skaffa sig ett flöde med mindre brus i och mer nyttosignal om analogin tillåts. Det är något som jag har lite saknat för nu kan jag prioritiera mina närmaste inlägg jämfört med folk jag följer lite halvt-om-halvt av intresse sådär.

En sak man skall komma ihåg är att de också slår igenom på mobilappen. Dvs det som syns på websidan när du är inloggad är samma som du har i ditt huvudflöde även i mobilappen. Detta är bra tycker jag, du kan dock inte komma åt att ändra kontrollen i mobilen vilket är lite synd men det kommer förmodligen gå att göra det med en kommande uppdatering.

Swedish

Hur kommer tågen till tunnelbanan?

En vän frågade mig nyligen hur man får tunnelbanevagnarna mellan de olika banorna och jag bestämde mig för att skriva några rader om detta eftersom det kanske är intressant även för andra. Eventuella faktafel är helt mina egna som vanligt och jag baserar det mesta på det som mina mycket kunniga kollegor berättat för mig. Förekommer det felaktigheter är det jag som missförstått.

Tunnelbanevagnar kan transporteras på vanlig järnväg då man har samma spårvidd och rälsprofil i tunnelbanan som man har på vanlig järnväg. Faktum är att alla SL:s banor har samma bredd utom Roslagsbanan som är en smalspårig järnväg.

Vanligast är att transporten sker på vanlig järnväg tills man når en växel som ligger på Tvärbanan mellan Globen och Gullmarsplan. Denna växel möjliggör överkörning från järnvägsnätet till Tvärbanan som sedan medför möjlighet att genom anslutning till Nybodatunneln föra över vagnarna till Nybodahallen där de då redan är på röda linjen (bana 2).

De vagnar som skall flyttas vidare från röda linjen till gröna och blå linjerna körs upp till Söderströmsbron mellan Slussen och Gamla stan. Här finns kryssväxlar som gör det möjligt att byta till gröna linjen (bana 1). Gröna linjen har ett annat signalsystem än röda och därför är det lite extra meckigt att köra över tågen, man måste manuellt koppla ur och sedan i de olika signalsystemen för att kunna genomföra denna manöver.

Into Slussen

Foto: Anders Sikvall. Bilden visar ett tunnelbanetåg i passagerartrafik på väg över Söderströmsbron.

Nu har vi vagnarna som skall till gröna redan på rätt bana men de som skall till blå linje fortsätter upp till Fridhemsplan, här finns en transporttunnel mellan gröna och blå linjen (bana 3) som medger att man kan köra över de vagnar som skall till ”trean” på rätt bana här.

Dessa överfarter används också när det uppstår vagnsbrist om för många vagnar gått sönder på någon av banorna och man måste prioritera. På gröna linjen körs ej vagnar av Cx-typ då de ej utrustats med det signalsystem som Siemens levererat till gröna linjen.

Röda och blå linjen har fortfarande det gamla reläbaserade systemet som varit i drift sedan banorna byggdes. Det pågår just nu ett projekt att renovera signalsystemet på röda linjen till ett toppmodernt signalsystem som baserar sig på radiomeddelanden till och från tågen, så kallad CBTC (Communication Based Train Control) som medger att köra tågen tätare än tidigare och med bättre anpassade säkerhetsmarginaler.

[cetsEmbedGmap src=http://maps.google.se/maps/ms?msid=205512603787120312282.0004b4c59d92902d9e68f&msa=0&ll=59.321125,18.070039&spn=0.059119,0.001733 width=550 height=400 marginwidth=0 marginheight=0 frameborder=0 scrolling=auto]

Kartan ovan visar var övergångarna mellan de olika banorna kan ske på ett ungefär. Klicka gärna på view larger map för bättre översikt.

Swedish

Rättsövergreppet på narkosläkaren

1 kommentar

Rättsövergreppet på narkosläkaren som arbetade på intensivvårdsavdelningen på Astrid Lindgrens sjukhus måste vara ett av de värsta i svensk historia som ändå mot alla odds ändå dömdes korrekt i rättegången.

Hela historien kan läsas här [Läkartidningen]. Läs igenom den redogörelsen och känn efter vad du känner inför den processen och den behandlingen hon har gått igenom på så otroligt vaga grunder som hela målet byggde på.

Det här är ett fruktansvärt rättsövergrepp på en enskild människa, det får helt enkelt inte gå till så här i ett civiliserat lands rättsapparat. Poliserna som sköter förhören har inte ens koll på den kemi som varje sjundeklassare lär sig i högstadiet och vet inte att natriumklorid är vanligt koksalt, de kallar det för ”gift” och det är fullkomligt ovetenskapligt, man tar inte in några experter under förhören man verkar inte vara villig att tala med någon annan.

Poliserna verkar inte ens kunna på ett tydligt sätt förklara skillnaden mellan mord och dråp när hon stället frågan. Tydligen har man på förhand bestämt sig att hon är skyldig och man har hittat på hennes motiv, ett ”barmhärtighetsmord” för att hon inte ”orkade se den lilla flickan kämpa”.

Man försöker ”möra upp henne” genom att neka henne lunch, middag och frukost, natten innan hennes mål skall upp för förhandling i rätten blir hon väckt varje halvtimme av en polis som kräver att hon skall ”ställa sig upp så jag ser du lever”, ljuset hålls tänt i cellen. Tanken är väl att trötthet och hunger skall knäcka henne och hon skall helst erkänna mord alternativt dråp.

Hela artikeln visar på en travesti som gränsar till rent löje över den ignorans och det maktmissbruk som verkar pågå inom svenskt polisväsen.

Det är bara att hoppas att man aldrig någonsin behöver befinna sig på fel plats så man råkar bli misstänkt för något brott. Risken att man skulle klara sig helskinnad ur det med jobbet, vännerna och det sociala kontaktnät man har i behåll är väl i det närmaste obefintlig.

Ibland önskar man det vore möjligt att stämma skiten ur enskilda handläggare och polismän, åklagare, nämndemän m.fl. som medverkat till att denna cirkus kunde fortgå och inte minst de journalister som hängt ut den anklagade med tillräckligt med uppgifter för att kunna ta reda på namn, adress, personnummer osv. Otroligt dåligt, alla inblandade borde skämmas å det grövsta.

Swedish

Donera till Wikipedia

Hej govännner.

Jag tänkte be er att tänka efter om det inte är så att ni kan avvara en liten slant till Wikipedia. Jag har själv användning för sajten närapå dagligen både i arbetslivet och privat, dessutom finns det få saker som är så intressanta att slösurfa runt på som Wikipedia.

Sajten är faktiskt #5 i världen just nu. Men drivs helt utan reklamfinansiering vilket nog kunde vara problematisk om man skall fortfara att försöka vara objektiv och opartisk.

Man serverar över en miljard sidor i månaden till folk som söker information. Det är det mest framgångsrika uppslagsverk som mänskligheten hittills har lyckats åstadkomma. Det är på något sätt kronan av mänsklighetens kollaborativa kunnande i populär form. Ett destillat av det bästa nätet har att ge.

Så, hjälp mig nu, sätt in en femtilapp i alla fall, det kan ni väl ha råd med? Gärna lite till. Ge något tillbaka så att servrarna kan fortsätta servera sidor med samma svarstid som nu.

Donera till wikipedia