Sleep resume in Ubuntu screws up mouse pad

I found that my Lenovo laptops did not always get the mousepad right when coming out of sleep or hibernate. After a bit of research I found that a modprobe remove and insert of the psmouse kernel module did the trick.

To automatize this you can insert a file in the systemd control structore to fix the problem yourself (if you are experiencing it).

Below is a block of code. Save this to a file in /lib/systemd/system-sleep/touchpad


#!/bin/bash
# 2019 Täpp-Anders Sikvall
# Reinsert kernel module for mouse pad on lenovo after waking up
# from a sleep or a suspend so that things like gestures work
# properly
# bugs to anders@sikvall.se

case "$1" in
pre)
exit 0 # Do nothing just return
;;
post)
sleep 3 # Wait for system to stabilize
modprobe -r psmouse # Remove psmouse from kernel
modprobe psmouse # Reinsert psmouse to kernel
exit 0 # Return no error
;;
*)
exit 1 # Normally we should not be here
;; # but if we are, return error
esac

Snyggbonde förklarar

Från Twitter förklarar en bonde hur det egentligen ligger till med bin och neonikotinoider och hur det egentligen fungerar, vilka mängder som används och så vidare.

Allt på grund av en artikeli SvD Debatt:

Hur det egentligen fungerar.

Eftersom jag redan är på ett så strålande humör ska jag dels förklara på vilket vis de här människorna har fel, dels hur deras villfarelser motverkar deras egna intentioner.

För er stackare som varit med innan kommer det bli en del upprepningar.

Först och främst finns ingen som hävdar att neonikotinoider är ofarliga för insekter. Tvärtom. De är insektsgift. Hela vitsen är att det giftiga. 

Däremot finns det ingen anledning att hetsa upp sig överhur de används i Sverige. I synnerhet inte när det kommer till sockerbetor. Först och främst blommar sockerbetor inte, varför de inte drar till dig bin. Så även om vi hade haft ett klimat där växter gutturerat(vilket vi inte har) hade det inte varit något problem.

För det andra är maxdosen vid betning 59,6 gram imidakloprid per enhet. En enhet brukar räcka till ett hektar. Alltså tiotusen kvadratmeter. En vanlig fotbollsplan, utom i de högre serierna, är drygt 5000 kvadratmeter. De stora är 7000 kvadratmeter.Om ni knallar in på en allsvensk fotbollsplan så ska knäppa 42 gram räcka. Såvida ni ska så betor där. Jag förstår om det finns hinder…

Som ytterligare referens kan berättas att ett fästinghalsband till hund över åtta kilo innehåller 4,5 gram imidakloprid och 2,03 gram Flumetrin, vilket är en pyreteoid. Det här halsbandet folk kränger på Snuffe och allt vad folk nu döper dina hundar till innehåller nog med imidakloprid för att beta 755 kvadratmeter betor.

Betning är förresten en teknik som går ut på att man behandlar utsädet. Så att ni vet.Jönsarna bakom artikeln skriver att insektspollinering är viktigt för produktionen. Det vet vi om! Bin är efter kor och grisar lantbrukets viktigaste djur.

Det är inte så att bönder springer runt och har begår lustmord på bin. Är man på allvar intresserad av att gynna insekter kunde man tex uppmärksamma att en halmbal som tippats till humlorna räknas som upplag av EU-kontrollanterna, och lantbrukaren får bakläxa, snarare än att gny över pseudofrågor på SvD debatt.

De skriver vidare att en tysk genomgång visat på en minskning av insekterna. Ja, i naturreservat! Inte i odlingslandskap! De här insekterna har aldrig varit i närheten av neonikotinoider. Enda slutsatsen man kan drar att naturreservat är dåligt för insekter.

Om man med den studien som grund pekar finger åt växtskyddsmedel har man missat något vitalt. Nästa studie de hänvisar till presenterar inget nytt. Forskaren gick igenom studier som visade på minskade insektspopulationer. Enbart.

Det är fullt tillåtet att inom forskning bara samla studier som visar på en minskning, och att utelämna de som visar på annat. Problemet uppstår ju när sådana studier presenteras och tolkas av blå SVT och sedan mynnar ut i debattartiklar som ovan. Och trots att studien inkluderar tex Kina som kör med organiska fosforsyror (de är tokgiftiga. Inte bara insekterna dör. Det gör folket också) så landar de ändå i att föroreningar tex växtskyddsmedel kommer på fjärde plats när det gäller orsaker till minskningen.

Australien där forskaren sitter saknar varroa, och biologiska faktorer kommer på femte plats. Att med den studien som grund här i Sverige snöa in på växtskyddsmedel och missa Varroa är direkt skadligt för bina.

Det finns nämligen inga belägg för att neonikotinoider orsakat ett enda fall av ccd i Sverige, inte att ett enda samhälle gått ut höst eller vinter då flest samhällen går ut eller att de via damm, guttationsdroppar(växtsvett) eller annat orsakat att ett enda samhälle gått ut.

Det är klart som fan att en minskning av insekterna kan vara problematisk men det hjälper absolut noll om man snöar in på fel faktorer. Tvärtom. De hävdar att kemikalieinspektionen fattat sitt beslut på lösa grunder, vilket är trams. Det är nämligen såhär att alternativet till behandling av fröna är att spruta hela fältet med betydligt värre preparat i betydligt högre doser vid betydligt fler tillfällen.

Det alternativ de här människorna efterlyser gör alltså mer skada på insekterna. Dessutom är det inget nytt. Vi har betat med gauco sedan typ 2000, Och inga bin har dött av det.

Resonemanget om att vi borde äta mindre socker är i den här kontexten så otroligt löjlig att jag avstår vidare kommentarer. Däremot kan jag berätta vad som hände när man för ”att rädda bina” förbjöd neonikotinoudbetning av vårraps.

Lejonparten av arealen försvann. I områden där vårrapsen stod för en stor del av binas mat försvann den helt. Beslutet som var ägnat att rädda bina från ett problem bina inte hade i Sverige innebar att de istället svalt. 

Bra jobbat!

Tro mig. Miljödepartementet fick reda på detta innan beslut fattades. Just här ska ni centerpartister kanske vara lite försiktiga med kritiken.

Även önskan om ett system utan växtskyddsmedel krockar med deras önskan om fler bin. Tack vare att växtskyddsmedlen är effektiva kan vi kosta på oss att ha blommande växter utanför fälten. Att de sprider sina frön in i fältet är ett mindre problem. I ekologiskt jordbruk har man inte råd med den lyxen, utan måste freda sina fält och håller även fältkanter och diken rena för blommande växter.

Du får alltså ett landskap som nästan är tomt på föda för insekterna. Scenariot med ”en bred kompott av växter att flyga på” blir alltså det diametralt motsatta.

Snälla. Sluta skriva sådan här skit. Ni gör skada.

Hela tråden från twitter finns här.

Ubuntu Linux kernel 4.0.15-29 diasbles keyboard on Lenovo T420s

Recent update to one of my laptops made the keyboard completely stop working. While rebooting to the previous kernels made it work again.

The kernel that’s the culprit is the generic kernel 4.0.15-29 which does not even work in recovery mode. I have disabled this kernel on my system but could not find information out there about others with similar symptoms so I am writing this here in order to quickly get something out.

Ingefärsshot

Jag gillar ingefära och här kommer mitt recept på ingefärsshot.

1 st rot ingefära
1 liter vatten
1/2 pkt konc. äppeljos
1/2 st citron

Kaffefilter
Hållare för kaffefilter

Börja med att riva ingefärsroten i en skål. Använd grova sidan på rivjärnet, det duger gott åt detta.

Slå i ca 1/3 av vattnet. Knåda den rivna roten och pressa ur saften i vattnet. Häll vattnet genom kaffefiltret till en flaska. Fortsätt med de andra delarna av vattnet på samma sätt. Krama ur all vätska som går ur den rivna roten med händerna.

Tillsätt ca 1/2 paket koncentrerad äppeljuice.
Tillsätt 1/2 citron eller 3-5 msk färdig citronsaft

Skaka om, ställ på kylning.

Lagom är ungefär 2-4 cl. Det kan vara ganska starkt.

Espresso i fält

Det är få saker som förhöjer stämningen så pass när man är ute och vandrar, på picnic eller av annat skäl befinner sig på resa som att få en kopp riktigt gott kaffe. Jag har i ett par års tid haft med mig en portabel espressomaskin som kallas Minipresso när jag varit ute på olika äventyr och jag kan bedyra dess kvalitet och funktion.

Denna modell heter Minipresso GR. Det finns en annan som heter NS som används med kaffekapslar av Nespresso-typ. Denna har fördelen med enklare rengöring och mindre pill med att fylla i kaffe osv men den har också nackdelen att man är hänvisad till Nespressos sortiment.

Minipresso

Så här ser den ut, ca 18 cm lång och Ø 6-7 cm. Vikten ligger på 350 g. Känslan är ganska gedigen. Hela apparaten utom filtret i den är tillverkat av en slagtålig och slitstark plast, märkningen visar det är en termoplast typ 1 som används vilket är PET som är livsmedelsgodkänd och samma termoplast som används för läskedrycksflaskor. Denna verkar armerad med kol eller liknande som ger den lite mer ruggad känsla.

Minipresson består av ett antal delar som alla är nödvändiga för dess funktion.  Här ser vi Minipresso isärplockad i sina beståndsdelar, först övre raden: vattenbehållare, kaffemått, pressfilter; därefter undre raden: pumphus, kaffemugg, filterkopp.

Minipresso delar

Man börjar med att fylla pressfiltret med kaffe. För bästa resultat använd espressokaffe av god kvalitet. Fyll en måttskopa och häll i pressfiltret, vänd på den och använd botten för att försiktigt trycka till kaffet. Ta bort eventuella smulor från kanten på filtret då det är viktigt att det tätar väl mot pumphuset.

Minipresso påfylld

Därefter monteras pressfiltret med kaffe mot filterkoppen och sedan monteras alltihop på pumphusets ena ände.

Minipresso kaffe monterat

Minipresso kaffe och filter monterat på pumphuset

Vattenbehållaren fylls med så varmt vatten som möjligt, jag brukar koka upp på stormköket och fylla. Varning för att fylla för mycket vatten! När man skruvar fast behållaren på pumphuset kan det läcka hett vatten och man bränner sig, så fyll enbart till markeringen.

Minipresso vattenbehållare

När allting är färdigmonterat är det bara att vrida lätt på pumphantdaget för att fälla ut den, därefter kramar man pumpen 3-4 gånger eller tills det kommer kaffe, därefter väntar man gärna en stund och låter kaffet ”dra” lite innan man pumpar ut resten av kaffet.

Minipresson pumpar

Minipresso klar

Sedan är det bara att njuta av en nygjord espresso. Den enda egentliga nackdelen är att det är lite att rengöra, filterhus och pressfilter behöver sköljas ur och man får skaka lite på den för att få ur vattnet som annars inte torkar. När man kommer hem igen är det bra om man låter den ligga framme och torka ordentligt för att undvika att man får gammalt sunkigt vatten som ligger kvar i den.

I sverige kan den köpas från ett antal olika ställen den finns även på t.ex. Ebay mm. Det finns ett otal videos på YouTube som visar hur det fungerar.

Getting Teamviewer to work on Ubuntu 16.10

Teamviwer relies on a bunch of 32 bit dependencies you need to enable for it to install. This procedure should work:

sudo dpkg --add-architecture i386
sudo apt-get update
wget http://download.teamviewer.com/download/teamviewer_i386.deb
sudo dpkg -i --force-depends teamviewer_i386.deb
sudo apt-get install -f
sudo teamviewer --daemon start

I always suggest you take a snapshot before if your file system supports this just in case.

The World Sized Robot

I felt this needed to be shared with a broader audience. It may not be news to everybody but far from enough people understands we are just on the verge of something large happening.

We are building a world sized robot

Bruce Schneier writes in his latest CRYPTO-GRAM about something that has been bothering some people for a while as the implications are yet an undiscovered country. But his words are better than mine, so here goes:

We no longer have things with computers embedded in them. We have computers with things attached to them.

Your modern refrigerator is a computer that keeps things cold. Your oven, similarly, is a computer that makes things hot. An ATM is a computer with money inside. Your car is no longer a mechanical device with some computers inside; it’s a computer with four wheels and an engine. Actually, it’s a distributed system of over 100 computers with four wheels and an engine. And, of course, your phones became full-power general-purpose computers in 2007, when the iPhone was introduced.

We wear computers: fitness trackers and computer-enabled medical devices — and, of course, we carry our smartphones everywhere. Our homes have smart thermostats, smart appliances, smart door locks, even smart light bulbs. At work, many of those same smart devices are networked together with CCTV cameras, sensors that detect customer movements, and everything else. Cities are starting to embed smart sensors in roads, streetlights, and sidewalk squares, also smart energy grids and smart transportation networks. A nuclear power plant is really just a computer that produces electricity, and — like everything else we’ve just listed — it’s on the Internet.

The Internet is no longer a web that we connect to. Instead, it’s a computerized, networked, and interconnected world that we live in. This is the future, and what we’re calling the Internet of Things.

Broadly speaking, the Internet of Things has three parts. There are the sensors that collect data about us and our environment: smart thermostats, street and highway sensors, and those ubiquitous smartphones with their motion sensors and GPS location receivers. Then there are the ”smarts” that figure out what the data means and what to do about it. This includes all the computer processors on these devices and — increasingly — in the cloud, as well as the memory that stores all of this information. And finally, there are the actuators that affect our environment. The point of a smart thermostat isn’t to record the temperature; it’s to control the furnace and the air conditioner. Driverless cars collect data about the road and the environment to steer themselves safely to their destinations.

You can think of the sensors as the eyes and ears of the Internet. You can think of the actuators as the hands and feet of the Internet. And you can think of the stuff in the middle as the brain. We are building an Internet that senses, thinks, and acts.

This is the classic definition of a robot. We’re building a world-size robot, and we don’t even realize it.

To be sure, it’s not a robot in the classical sense. We think of robots as discrete autonomous entities, with sensors, brain, and actuators all together in a metal shell. The world-size robot is distributed. It doesn’t have a singular body, and parts of it are controlled in different ways by different people. It doesn’t have a central brain, and it has nothing even remotely resembling a consciousness. It doesn’t have a single goal or focus. It’s not even something we deliberately designed. It’s something we have inadvertently built out of the everyday objects we live with and take for granted. It is the extension of our computers and networks into the real world.

This world-size robot is actually more than the Internet of Things. It’s a combination of several decades-old computing trends: mobile computing, cloud computing, always-on computing, huge databases of personal information, the Internet of Things — or, more precisely, cyber-physical systems — autonomy, and artificial intelligence. And while it’s still not very smart, it’ll get smarter. It’ll get more powerful and more capable through all the interconnections we’re building.

It’ll also get much more dangerous.

— Bruce Schneier, cryptographer and computer security expert and educator, from his news letter CRYPTO-GRAM of february 15, 2017.