Ichimusai

Photos and other rants

Meny Stäng

Etikett: kollektivtrafik

Kollektrivtrafiktrubbel

Jo men det är härligt när kollektivtrafiken löper som den skall. När den inte gör det är det för jävligt snarare och i dag var en sådan dag. Det har tagit mig närmare 3 timmar från Kallhäll till Hammarby sjöstad och det gick till på följande sätt:

  1. Pendeltågen inställda och sedan försenade på grund av signalfel, här förlorade jag 40 minuter ungefär. Eftersom det inte finns mycket alternativ är det bara att vänta.
  2. Kom till Stockholm centralstation men det var tydligen växelfel eller liknande på gröna linjen, återvände till pendeltåget för att ta nästkommande till södra station i stället och därifrån ta buss 74 till Sickla kaj. Tappade ca 30 minuter.
  3. Kom till Södra station och kom ut på busstorget, ca 12 minuter till nästa 74. Då inträffar en bussbrand som gör att man drar in hållplatsen. Går ner till Södra station igen, kommer en ny pendel, hoppar på den till Årstaberg där man normalt kan ta tvärbanan. Tappade ca 30 minuter
  4. Tvärbanan är inställd så det är ersättningsbuss som gäller. Första bussen som skyltas kommer inte öht. När den väl kommer tar den rundlig tid på sig tills den når Sickla kaj till slut. Tappad tid ca 20 minuter.

I normalfallet tar resan ca 50 minuter.

Jag tar nog bilen ett tag.

Kritik mot SJ I sociala media

Den 18/4 publicerade Internetworld en artikel som handlar om kritik mot SJ i sociala media. I artikelns låter man tre personer som är duktiga på kommunikation komma till tals mot hur SJ använder exmpelvis twitter. Det finns förstås en del att läsa och ta till sig om detta men det finns också ett par missar i artikeln som jag tycker är värd att notera.

Brit Stakson invänder att kommunikationen är spretig och att man ”verkar sakna strategier för grundläggande kommunikation”. Det tror jag inte alls är är fallet, tvärt om säger SJ att man har en redaktionell handbok över hur man skall agera och där beskrivs också saker som vilken ton man skall hålla. Nu har jag inte sett denna handbok men om den liknar andra handböcker i ämnet jag sett tidigare är det lätt att tänka sig att den är också föremål för tolkning och spretigheten kan komma från att folk tolkar den annorlunda i olika situationer av olika personer. Twitter är också till och med informellare än Facebook och anses dessutom som ett rätt flyktigt medium, vilket betyder att det kanske inte finns anledning att agera på exakt samma sätt som i andra kommunikationskanaler.

Maria Höglund på SJ säger i denna artikel att ”I den står bland annat om tonalitet för inläggen och vad vi svarar på och inte” vidare kommenterar Jenny Gejke ”…att det skall vara en personlig, men inte privat ton och personerna som svarar skriver inte under med namn, all kommunikation sker i företagets namn”. Detta leder mig att tro att det faktiskt finns en sådan handbok som Brit efterlyser.

Att man sedan skriver ”kram” under snökaos och elände kan väl kanske tolkas som att man blivit just privat snarare än personlig men det kan också vara ett tecken på deltagande när folk har hamnat i ett utsatt läger pga omständigheter som inte nödvändigtvis enbart är SJ:s fel.

Kristoffer Björkman kritiserar att SJ saknar ett modernt verktyg för kundsupport på sin egen webbplats. Det kan jag hålla med om, sociala media finns t.ex. inte där man kanske förväntar sig det under ”kontakt” utan på en egen lite undanstoppad flik. Ostrategiskt faktiskt. Men sedan gör han ett stort misstag när han inte verkar förstå hur Twitter används i sådana här sammanhang, han skriver:

”En annan sak som förbryllar mig är varför någon (annan än den mest hängivne tågresenären tillika SJ-fanset) skulle vara intresserad av att följa @SJ_AB? Vem vill ha en uppsjö kundtjänst-tweets till sin Twitter-ström.”

Det stora flertalet av oss, som inte pendlar dagligdags med SJ, har inte @SJ_AB i vår twitterström. Vi har dem på en lista där man kan samla lite andra bra-att-ha-saker i sammahanget som t.ex. krisinformation, vädervarningar, annan relevant samhällsinformation om t.ex. större ström avbrott, SMHI:s varningar och annat.

Denna lista tittar man i när man har anledning att göra det, då får man snabbt den senaste informationen och ser dessutom dialogen som redan pågår, man kan lätt hoppa in och kommentera och skicka en fråga och gissningsvis är det så de flesta hanterar detta precis som annan information.

Under en dialog med SJ över Twitter så följer man som regel en viss konversation i stället och även det har de flesta klienter och twitters webbsida stöd för så nej, de flesta låter inte SJ spamma ner twitterflöded med irrelevant reklam.

Ett annat problem är dock att man stänger butiken lite tidigt ibland. Men närman gör det fortsätter man hjälpa folk per telefon. Det har också hänt att man förlängt öppettiderna på twitter exempelvis fram till kl 21 och det är hedervärt. Helst vore det ju bra om man kunde ha bemanning dygnet runt men man skall komma ihåg att Twitter är ändå ganska nytt i sammanhanget.

En väldigt stor fördel med Twitter är också att andra resenärer ibland har värdefull information och tips till resenärer som har råkat illa ut. Man får inte glömma att det är just detta som är styrkan med Twitter och att det är en multifunktionell, multifrontal kommunikationskanal som når många i det närmaste omedelbart och kopplar ihop människor helt adhoc men som för stunden delar ett gemensamt intresse.

Och informationen är flyktig.

Twitter och SL

AB Storstockholms Lokaltrafik är inte aktiva på twitter ännu officiellt. Under tiden kan vi resenärer hjälpa varandra i stället.

Jag rekommenderar följande taggar för twitter om och kring AB Storstockholms Lokaltrafik, #slse för generella saker och #slfail när det har uppstått problem, förseningar, störningar mm. Det är ganska många som läser dessa och chansen är god att någon annan resenär kan hjälpa dig.

Tipsa varandra om alternativa resvägar, varna om det har uppstått problem och så vidare… möjligheterna är oändliga. Ge synpunkter på sådant du tycker om eller inte gillar. Berätta om skador på utrustning, klotter eller andra problem.

Kan vi etablera dessa två twittertaggar har vi kommit en bit på vägen.

Avgiftsfritt är inte gratis

De senaste dagarna har det pratas en hel del om en avgiftsfri kollektivtrafik just nu i olika sociala medier. De som är för detta menar på att det finns många stora fördelar med detta och att det i princip saknar nackdelar, åtminstone talar man inte om några nackdelar. Lite väl ofta används också ordet ”gratis” om detta fenomen vilket jag reagerar mot för en avgiftsfri kollektivtrafik är knappast gratis, den betalas i stället via t.ex. landstingsskatten.

Landstinget tar redan i dag ut ganska hög skatt, det ligger väl runt 12,10% för 2011 och de olika partierna agerar som sig bör för olika förändringar, Moderaterna vill sänka skatten och pekar på att Landstinget gjorde en ”vinst” på 1,3 miljarder i Stockholm förra året (dvs en ren överbeskattning), Socialdemokraterna vill höja skatten och menar att man skall lägga mer pengar på vården.

Lokaltrafiken i Stockholm får väl någonstans runt 8% av landstingets budget och det finansierar lokaltrafikens kostnader ungefär till hälften. Resten tas in på biljettintäkter och det är väl här man vänder sig mot och menar på att det är för dyrt. Den egentliga kostnaden är alltså inte 690 kr som man betalar för sin månadsbiljett, den är egentligen ca 1400 kr men eftersom kollektivtrafiken inte bara medför fördelar för de som reser utan är en motor i stockholmsregionen för hela ekonomin, minskar trängseln på vägarna och ger effekter som gynnar även de som reser med andra medel så är det väl en viss rättvisa att man har delat upp detta mellan alla skattebetalare och de som reser.

Jag ser inget som helst fel med att den som använder en vara eller tjänst också betalar för den, det är för mig naturligt och riktigt. Att man skattefinansiserar hälften av vad lokaltrafiken kostar kan jag också gå med på men att man skulle skattefinansiera hela lokaltrafiken är ju knappast rättvist.

Betalar man ingen avgift när man reser har man också svårare att ställa krav på verksamheten, det finns en risk i att man avfärdas med ett ”ja men den är ju gratis”, resegarantin och servicegraden kan komma urholkas ganska rejält av den anledningen och det är en dålig utveckling.

Man pratar också om att Stockholm har ”världens dyraste kollektivtrafik” vilket är rent nys, den är inte ens dyrast i landet om man ser till kapacitet, turtäthet, producerade personkilometrar eller något annat vettigt sätt att jämföra.

De flesta andra länstrafiker i närheten har inte ens månadskort som gäller hela länet. Exempelvis kostar ett månadskort i Eskilstuna 500 kr och gäller bara inom Eskilstuna stadstrafikzon. Tillägg kan lösas om 500 kr per övrig zon. Dessa gäller ej heller för tågtrafiken utan där löses separat biljett eller tillägg för TIM-kort. Västmanlands länstrafik säljer dock ett kort som gäller i stadstrafiken överallt för maximalt 40 st resor och kostar 585 kr. Det betyder ca två resor per arbetsdag under en månad. Ett kort för obegränsat resande inom länet kostar 1 100 kr för 30 dagar och då törs jag påstå att vi har en väldigt mycket bättre turtäthet, olika alternativa resvägar osv att bjuda i Stockholm.

Dessutom är kommunalskatten redan högre på dessa orter än vad den är i Stockholms län över lag.

Ett annat skäl för skattefinansiering som tas upp är att det skulle hjälpa de resurssvaga i samhället med transport och för mig känns det lite snett eftersom det blir i så fall en skillnad mellan storstadsregionerna där kollektivtrafiken faktiskt är ett vettigt alternativ till privata transportmedel men så är det knappast i många andra delar av landet och därför kanske det vore smartare att agera från individens behov snarare och förstärka de olika sociala skyddsnät som vi har i dag än att enbart se till persontransportbehovet.

© 2020 Ichimusai. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.