Etikettarkiv: livsmedel

Livsmedel.org

Jag vill bara tipsa om denna fantastiska sida för alla som är intresserade av vad man äter. Den är baserad på Livsmedelsverkets databas över näringsämnen i olika typer av mat, såväl rå som halv- eller helfabricerade rätter.

Men det fina med Livsmedel.org är att man kan göra slagningar i databasen baserat på vilken typ av energi man vill ladda med. Fantastiskt för den som tränar egentligen. Man kan exempelvis tänka sig att man vill ha livsmedel med högt proteininnehåll men hålla nere energivärdet, då slår man t.ex. på livsmedel som innehåller >10 g protein men <5g kolhydrater och <5g fett. Då får man bland annat fram saker som:

Älgkött (högrev, kalops, köttfärssås), Biff stroganoff på nötkött, Hargryta, Hummer, Kassler, Keso, Krabba, Kycklingsallad med dressing, Löjrom, Musslor, Nötköttgryta med lök, tomat, morötter o rotselleri, Hårdost 5%, Quorn, Sniglar (vinbärssnäckor) och konserverad torskrom.

Eller om man laddar inför ett träningspass, då kanske man vill ha en tonvikt på kolhydrater, inte för mycket fett och fortfarande protein och gör en slagning på >10g kolhydrater, >5g protein och <10g fett:

Äggkaka, Äggnudlar, Ärtsoppa, Bagel med lax o philadelphiaost, Baguette m. skinka, sallat, lättmajonnäs; Bruna bönor, Bulgur, Couscous, Fiskgratäng, Ärtor (gröna eller gula), Knäckebröd med fibrer, Havregrynsgröt…

Som sagt fantastisk. Och vi lär oss i påsktider att ägg ger oss ca 140 kcal per 100g.

Den nya E-maten

I gårdagens Elvis i Metro finns en rolig skämtteckning om att ”E-maten har verkligen blivit stort på 2000-talet”. Elvises sambo undrar om han menar ekologisk mat men Elvis börjar i stället räkna upp E-nummer.

Ganska ofta ser man i TV och radio att man skall passa sig för mat som innehåller E-nummer. Det är ett mycket onyanserat uttalande eftersom saker och ting är inte nödvändigtvis onyttiga eller tom farliga som en del påstår för oss människor för att de har fått ett E-nummer. Ursprungligen handlade det om att man ville ha ett system för att märka visa ämnen, oftast då tillsatsämnen för konservering eller färgämnen och deras nyttighet kan förstås diskuteras men anledningen till att man ”gömmer dem” bakom ett E-nummer handlar egentligen bara om ett missriktat försök att förenkla för konsumenten. Det handlar om kemiska namn, handelsnamn och allmänna namn på saker och ting och dessa varierar dessutom mellan land till land.

Den största anledningen är att genom E-koden kan inte producenter av livsmedel hitta på nya namn att gömma livsmedeltillsatser bakom. Detta är något som förekommer ofta i exempelvis hygienprodukter som schampoo, kommer någon ihåg glucasil exempelvis (visade sig vara mest kiselfett i slutändan) ett ämne registrerat av företaget Lever i Nederländerna och en beståndsdel i deras schampoo som skulle ge blankt och fint hår. Det gör det säkert men om man är överkänsligt mot petroleumprodukter är det inte så nyttigt.

Hur många vet vad askorbinsyra heter på tyska? Franska? Engelska kan många faktiskt lura ut (ascorbic acid) men denna syra som ofta tillsätts som surhetsreglerande medel eller i konserverande syfte har också ett E-nummer. Detta nummer skulle göra det enklare att förstå vad innehållet var i en matvara från tyskland eller polen eller i sverige genom att ersätta ett stort antal krångliga namn som dessutom varierar kraftigt mellan språken med ett nummer som var och en sedan kan slå upp på sitt eget språk.

Nu blev det inte riktigt så eftersom folk aldrig skaffade sig lathunden för E-numren och man tillfogar då och då nya ämnen, tillsatser och helt vanliga substanser till E-nummerkatalogen. Den blir därför utskälld och onyanserade uttalanden som att ”ju fler E:n desto sämre vara” i diverse program i radio och TV gör inte saken bättre, det visar på okunskap hos de som uttalar sig.

Askorbinsyran i exemplet ovan har nummer E300 och kallas med ett annat namn även för C-vitamin.

Här finns en förteckning över E-koden.