Ichimusai

Photos and other rants

Meny Stäng

Etikett: tag

Hur kommer tågen till tunnelbanan?

En vän frågade mig nyligen hur man får tunnelbanevagnarna mellan de olika banorna och jag bestämde mig för att skriva några rader om detta eftersom det kanske är intressant även för andra. Eventuella faktafel är helt mina egna som vanligt och jag baserar det mesta på det som mina mycket kunniga kollegor berättat för mig. Förekommer det felaktigheter är det jag som missförstått.

Tunnelbanevagnar kan transporteras på vanlig järnväg då man har samma spårvidd och rälsprofil i tunnelbanan som man har på vanlig järnväg. Faktum är att alla SL:s banor har samma bredd utom Roslagsbanan som är en smalspårig järnväg.

Vanligast är att transporten sker på vanlig järnväg tills man når en växel som ligger på Tvärbanan mellan Globen och Gullmarsplan. Denna växel möjliggör överkörning från järnvägsnätet till Tvärbanan som sedan medför möjlighet att genom anslutning till Nybodatunneln föra över vagnarna till Nybodahallen där de då redan är på röda linjen (bana 2).

De vagnar som skall flyttas vidare från röda linjen till gröna och blå linjerna körs upp till Söderströmsbron mellan Slussen och Gamla stan. Här finns kryssväxlar som gör det möjligt att byta till gröna linjen (bana 1). Gröna linjen har ett annat signalsystem än röda och därför är det lite extra meckigt att köra över tågen, man måste manuellt koppla ur och sedan i de olika signalsystemen för att kunna genomföra denna manöver.

Into Slussen

Foto: Anders Sikvall. Bilden visar ett tunnelbanetåg i passagerartrafik på väg över Söderströmsbron.

Nu har vi vagnarna som skall till gröna redan på rätt bana men de som skall till blå linje fortsätter upp till Fridhemsplan, här finns en transporttunnel mellan gröna och blå linjen (bana 3) som medger att man kan köra över de vagnar som skall till ”trean” på rätt bana här.

Dessa överfarter används också när det uppstår vagnsbrist om för många vagnar gått sönder på någon av banorna och man måste prioritera. På gröna linjen körs ej vagnar av Cx-typ då de ej utrustats med det signalsystem som Siemens levererat till gröna linjen.

Röda och blå linjen har fortfarande det gamla reläbaserade systemet som varit i drift sedan banorna byggdes. Det pågår just nu ett projekt att renovera signalsystemet på röda linjen till ett toppmodernt signalsystem som baserar sig på radiomeddelanden till och från tågen, så kallad CBTC (Communication Based Train Control) som medger att köra tågen tätare än tidigare och med bättre anpassade säkerhetsmarginaler.

[cetsEmbedGmap src=http://maps.google.se/maps/ms?msid=205512603787120312282.0004b4c59d92902d9e68f&msa=0&ll=59.321125,18.070039&spn=0.059119,0.001733 width=550 height=400 marginwidth=0 marginheight=0 frameborder=0 scrolling=auto]

Kartan ovan visar var övergångarna mellan de olika banorna kan ske på ett ungefär. Klicka gärna på view larger map för bättre översikt.

Kritik mot SJ I sociala media

Den 18/4 publicerade Internetworld en artikel som handlar om kritik mot SJ i sociala media. I artikelns låter man tre personer som är duktiga på kommunikation komma till tals mot hur SJ använder exmpelvis twitter. Det finns förstås en del att läsa och ta till sig om detta men det finns också ett par missar i artikeln som jag tycker är värd att notera.

Brit Stakson invänder att kommunikationen är spretig och att man ”verkar sakna strategier för grundläggande kommunikation”. Det tror jag inte alls är är fallet, tvärt om säger SJ att man har en redaktionell handbok över hur man skall agera och där beskrivs också saker som vilken ton man skall hålla. Nu har jag inte sett denna handbok men om den liknar andra handböcker i ämnet jag sett tidigare är det lätt att tänka sig att den är också föremål för tolkning och spretigheten kan komma från att folk tolkar den annorlunda i olika situationer av olika personer. Twitter är också till och med informellare än Facebook och anses dessutom som ett rätt flyktigt medium, vilket betyder att det kanske inte finns anledning att agera på exakt samma sätt som i andra kommunikationskanaler.

Maria Höglund på SJ säger i denna artikel att ”I den står bland annat om tonalitet för inläggen och vad vi svarar på och inte” vidare kommenterar Jenny Gejke ”…att det skall vara en personlig, men inte privat ton och personerna som svarar skriver inte under med namn, all kommunikation sker i företagets namn”. Detta leder mig att tro att det faktiskt finns en sådan handbok som Brit efterlyser.

Att man sedan skriver ”kram” under snökaos och elände kan väl kanske tolkas som att man blivit just privat snarare än personlig men det kan också vara ett tecken på deltagande när folk har hamnat i ett utsatt läger pga omständigheter som inte nödvändigtvis enbart är SJ:s fel.

Kristoffer Björkman kritiserar att SJ saknar ett modernt verktyg för kundsupport på sin egen webbplats. Det kan jag hålla med om, sociala media finns t.ex. inte där man kanske förväntar sig det under ”kontakt” utan på en egen lite undanstoppad flik. Ostrategiskt faktiskt. Men sedan gör han ett stort misstag när han inte verkar förstå hur Twitter används i sådana här sammanhang, han skriver:

”En annan sak som förbryllar mig är varför någon (annan än den mest hängivne tågresenären tillika SJ-fanset) skulle vara intresserad av att följa @SJ_AB? Vem vill ha en uppsjö kundtjänst-tweets till sin Twitter-ström.”

Det stora flertalet av oss, som inte pendlar dagligdags med SJ, har inte @SJ_AB i vår twitterström. Vi har dem på en lista där man kan samla lite andra bra-att-ha-saker i sammahanget som t.ex. krisinformation, vädervarningar, annan relevant samhällsinformation om t.ex. större ström avbrott, SMHI:s varningar och annat.

Denna lista tittar man i när man har anledning att göra det, då får man snabbt den senaste informationen och ser dessutom dialogen som redan pågår, man kan lätt hoppa in och kommentera och skicka en fråga och gissningsvis är det så de flesta hanterar detta precis som annan information.

Under en dialog med SJ över Twitter så följer man som regel en viss konversation i stället och även det har de flesta klienter och twitters webbsida stöd för så nej, de flesta låter inte SJ spamma ner twitterflöded med irrelevant reklam.

Ett annat problem är dock att man stänger butiken lite tidigt ibland. Men närman gör det fortsätter man hjälpa folk per telefon. Det har också hänt att man förlängt öppettiderna på twitter exempelvis fram till kl 21 och det är hedervärt. Helst vore det ju bra om man kunde ha bemanning dygnet runt men man skall komma ihåg att Twitter är ändå ganska nytt i sammanhanget.

En väldigt stor fördel med Twitter är också att andra resenärer ibland har värdefull information och tips till resenärer som har råkat illa ut. Man får inte glömma att det är just detta som är styrkan med Twitter och att det är en multifunktionell, multifrontal kommunikationskanal som når många i det närmaste omedelbart och kopplar ihop människor helt adhoc men som för stunden delar ett gemensamt intresse.

Och informationen är flyktig.

Twitter och SL

AB Storstockholms Lokaltrafik är inte aktiva på twitter ännu officiellt. Under tiden kan vi resenärer hjälpa varandra i stället.

Jag rekommenderar följande taggar för twitter om och kring AB Storstockholms Lokaltrafik, #slse för generella saker och #slfail när det har uppstått problem, förseningar, störningar mm. Det är ganska många som läser dessa och chansen är god att någon annan resenär kan hjälpa dig.

Tipsa varandra om alternativa resvägar, varna om det har uppstått problem och så vidare… möjligheterna är oändliga. Ge synpunkter på sådant du tycker om eller inte gillar. Berätta om skador på utrustning, klotter eller andra problem.

Kan vi etablera dessa två twittertaggar har vi kommit en bit på vägen.

© 2020 Ichimusai. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.