Etikettarkiv: trafikverket

Kritik mot SJ I sociala media

Den 18/4 publicerade Internetworld en artikel som handlar om kritik mot SJ i sociala media. I artikelns låter man tre personer som är duktiga på kommunikation komma till tals mot hur SJ använder exmpelvis twitter. Det finns förstås en del att läsa och ta till sig om detta men det finns också ett par missar i artikeln som jag tycker är värd att notera.

Brit Stakson invänder att kommunikationen är spretig och att man ”verkar sakna strategier för grundläggande kommunikation”. Det tror jag inte alls är är fallet, tvärt om säger SJ att man har en redaktionell handbok över hur man skall agera och där beskrivs också saker som vilken ton man skall hålla. Nu har jag inte sett denna handbok men om den liknar andra handböcker i ämnet jag sett tidigare är det lätt att tänka sig att den är också föremål för tolkning och spretigheten kan komma från att folk tolkar den annorlunda i olika situationer av olika personer. Twitter är också till och med informellare än Facebook och anses dessutom som ett rätt flyktigt medium, vilket betyder att det kanske inte finns anledning att agera på exakt samma sätt som i andra kommunikationskanaler.

Maria Höglund på SJ säger i denna artikel att ”I den står bland annat om tonalitet för inläggen och vad vi svarar på och inte” vidare kommenterar Jenny Gejke ”…att det skall vara en personlig, men inte privat ton och personerna som svarar skriver inte under med namn, all kommunikation sker i företagets namn”. Detta leder mig att tro att det faktiskt finns en sådan handbok som Brit efterlyser.

Att man sedan skriver ”kram” under snökaos och elände kan väl kanske tolkas som att man blivit just privat snarare än personlig men det kan också vara ett tecken på deltagande när folk har hamnat i ett utsatt läger pga omständigheter som inte nödvändigtvis enbart är SJ:s fel.

Kristoffer Björkman kritiserar att SJ saknar ett modernt verktyg för kundsupport på sin egen webbplats. Det kan jag hålla med om, sociala media finns t.ex. inte där man kanske förväntar sig det under ”kontakt” utan på en egen lite undanstoppad flik. Ostrategiskt faktiskt. Men sedan gör han ett stort misstag när han inte verkar förstå hur Twitter används i sådana här sammanhang, han skriver:

”En annan sak som förbryllar mig är varför någon (annan än den mest hängivne tågresenären tillika SJ-fanset) skulle vara intresserad av att följa @SJ_AB? Vem vill ha en uppsjö kundtjänst-tweets till sin Twitter-ström.”

Det stora flertalet av oss, som inte pendlar dagligdags med SJ, har inte @SJ_AB i vår twitterström. Vi har dem på en lista där man kan samla lite andra bra-att-ha-saker i sammahanget som t.ex. krisinformation, vädervarningar, annan relevant samhällsinformation om t.ex. större ström avbrott, SMHI:s varningar och annat.

Denna lista tittar man i när man har anledning att göra det, då får man snabbt den senaste informationen och ser dessutom dialogen som redan pågår, man kan lätt hoppa in och kommentera och skicka en fråga och gissningsvis är det så de flesta hanterar detta precis som annan information.

Under en dialog med SJ över Twitter så följer man som regel en viss konversation i stället och även det har de flesta klienter och twitters webbsida stöd för så nej, de flesta låter inte SJ spamma ner twitterflöded med irrelevant reklam.

Ett annat problem är dock att man stänger butiken lite tidigt ibland. Men närman gör det fortsätter man hjälpa folk per telefon. Det har också hänt att man förlängt öppettiderna på twitter exempelvis fram till kl 21 och det är hedervärt. Helst vore det ju bra om man kunde ha bemanning dygnet runt men man skall komma ihåg att Twitter är ändå ganska nytt i sammanhanget.

En väldigt stor fördel med Twitter är också att andra resenärer ibland har värdefull information och tips till resenärer som har råkat illa ut. Man får inte glömma att det är just detta som är styrkan med Twitter och att det är en multifunktionell, multifrontal kommunikationskanal som når många i det närmaste omedelbart och kopplar ihop människor helt adhoc men som för stunden delar ett gemensamt intresse.

Och informationen är flyktig.

GPS-förbud i bilen

Senaste veckan har det förekommit en debatt om att förbjuda samtal i mobiltelefon under färd med bil. I Sverige finns ingen sådan explicit lagstiftning vilket det gör i ett antal andra länder i Europa. De flesta tillåter dock samtal via handsfree men forskningen visar att problemet med att förare tappar uppmärksamhet har nästan inget att göra med om de håller telefonen i handen eller inte. Problemet uppstår när man kör och pratar med någon som inte är närvarande, det är en psykologisk faktor och inget som löses så enkelt. De flesta förare har inga större bekymmer med att prata med en icke närvarande person under färd normalt sett, det är om det sker ytterligare saker omkring em det kan bli problematiskt.

Blir samtalet för intensivt brukar de flesta välja att avbryta samtalet för att koncentrera sig på körningen eller stanna bilen för att prata klart innan man kör vidare, jag har en känsla av att det är mycket få som inte löser problemet när det uppstår. Det är nämligen en naturlig reaktion när man blir stressad. Det här kan man se själv, när man kör lugnt och fint på en väg där man hittar kan man ha radion på, man kan samtala med sina passagerare eller liknande. När det börjar bli svårt är den naturliga reaktionen hos i stort sett alla människor att begränsa intrycken. Radion skruvas ned, samtalen tystnar, mobilsamtalet läggs på och uppmärksamheten riktas mot att navigera trafiken och hitta till destinationen. I vissa länder är det helt förbjudet att prata i telefon under färd, handsfree eller ej, här har man i stället observerat ett beteende där folk tvärbromsar och stannar på mindre bra ställen när telefonen ringer – för kommunicera – det kommer folk inte att sluta med – det strider mot hennes natur. Jag anser nog att en specifik lagstiftning på detta område är galen. Ta yrkestrafiken då, skall taxibilar inte få svara i sin kommunikationsradio under färd? De flesta sådana är ej utrustningsbara med handsfree även om det blir mer vanligt nu för tiden med tex blåtandsteknik att det faktiskt går.

Samma förslag var också ute och cyklade på en helt anna punkt nämligen användandet av GPS i bilen. Den ville man också förbjuda eftersom det tar uppmärksamheten från vägbanan. Låt mig då påpeka att en modern talande GPS inte alls nödvändoäigtvis gör det. När jag själv använder en sådan kör jag mer på de talade instruktionerna än kartbilden när trafiken blir stressig och jag inte hittar men även om man tittar på skärmen för att se om det är här eller i nästa korsning man skulle svänga, så är det hundrafallt mycket bättre än när man satt med några urrivna blad från en telefonkatalog vid en telefonkiosk i knät under körning och försökte hitta till en god väns adress i Göteborg. Snacka om trafikfara! Skall paketbud också hänvisas till papperskartor igen som förr? Det är ju detta som återstår om man förbjuder specifika apparater som användningen av GPS-navigator under färd. Samtidigt håller jag med om att det kan vara olämpligt att sitta och programmera in sin destination under färd. Det kan vara smartare att ha gjort i förväg för det är en helt annan division när det gäller att navigera menyer och mata in adressfält jämfört med att följa instruktioner.

Vore det inte bättre att se över lagstiftningen om vårdslöshet i trafik, samt att se hur den lag vi i dag har tillämpas? Det är ju redan kutym har jag förstått att kolla om föraren hade ett uppkopplat samtal (genom teleoperatörernas loggar) om det finns minsta misstanke om att det kan vara det som är orsaken till olyckan. Jag tror GPS-apparater hjälper för vad är mer trafikfarligt än en stressad människa som inte hittar till sin destination, bilatlasen uppslagen och ett samtal uppkopplat för körinstruktioner?

Dessutom finns det ett annat problem med så specifika förbud som detta handlar om, och det är att det ger ett intryck av att andra saker som inte är förbjudna då plötsligt är tillåtna i stället. En så specifik lag måste också hela tiden förändras med tekniken vilket bara är dumt, detta eftersom det hela tiden kommer nya tekniker, man kan vara ganska säkert på att GPS kommer ersättas av något ännu smartare på sikt.

Är man orolig över folks bristande uppmärksamhet i trafiken borde man radikalt förenkla skyltningen i stället samt se över användandet av reklamtavlor och framför allt de här nya ytterligt ljusstarka videoskärmarna som man nu sätter upp lite överallt. Här finns definitivt saker att göra och även om jag tycker moralpaniken när HM kommer med nya underklädesreklamen på trafikreklampelarna är ytterligt överdriven så kan jag hålla med om att det stjäl uppmärksamhet i någon mån. Är det då trafikfaligt? Nja, inte nödvändigtvis.

En annan sak i sammanhanget är ju att en av de viktigaste faktorerna för att förhindra olyckor är ett väl fungerande vägunderhåll något som äntligen börjar uppmärsammas mer och mer. En mer generell lag om bristande uppmärksamhet i trafiken vore bättre – och det har vi redan så låt oss i stället se över hur den lagen är skriven eller kanske hur den tillämpas, det kommer definitivt vara tillräckligt.