Ichimusai

Photos and other rants

Meny Stäng

Etikett: upphovsrätt

Upphovsrättsindustrins Grådvärgar

Joshua Tree skriver om upphovsrätten och hur den används ibland mot vanligt folk. Knappt någon har väl undgått det palaver som utspelat sig mellan mellan Mikael Wiehe och Sanna ”Plong” Rayman över låten ”Sång till en sluss” där hon har satt egen text till Wiehes melodi. Helt i enlighet med remixgenerationens sätt att tänka.

Det tog inte lång stund innan hon drabbades av ett ”Cease & Desist” från Wiehes manager Anders Larsson som ansåg att detta var ett rejält övertramp och ett intrång på Wiehes immaterialrätt. En del tyckte det var konstigt och överdrivet men det ligger i linje med hur upphovsrättens herrar (för det är förvånadsvärt få damer) arbetar.

Joshua kallar dessa herrar för grådvärgar. Och det är en mycket adekvat beskrivning. De uppträder gärna hotfullt och i grupp till och med men om någon står fast och inte ger med sig utan börjar käfta mot och vifta lite tillbaka då backar de ofta.

Föga förvånande, om man har följd hur Apple har jagat tillverkare av Android-telefoner och till och med ett litet café för att försöka freda sitt varumärke från allsköns intrång så inser man att det är för varje rätt funtad människa löjeväckande. När Apple kräver att en telefon får inte vara fyrkantig, svart, ha en renodlad design osv blir det ju skrattretande till och med. Den fullständiga listan som Apple skickade till Samsung kan läsas här men några saker som Samsung då skall försöka hålla sig till för att slippa vapenskrammel är:

  • Främre yta som ej är svart
  • Övergripande design som ej är rektangulär och ej har rundade hörn
  • Skärm som inte är centrerad på framsidan och som har framträdande ramar på sidan
  • Inga horisontella högtalare
  • Främre yta med framträdande dekorationer
  • Inga ramar på framsidan alls

De här människorna håller saker och ting avsiktligen väldigt luddigt, de är inte intresserade av att få ett fall i rätten som går dem emot. Det är tvärt om oerhört viktigt att kunna visa på ett pärlband av segrar för det skrämmer upp vanligt folk så de kanske tänker sig för innan de piratkopierar en CD-skiva eller laddar ned en film. Det är just sådana personer man går på med sina hotbrev och de flesta viker sig väl. Vem vill hålla på och bråka i rätten om något sådant, man kanske blir skyldig pengar för resten av sitt liv och får sin framtid förstörd? Det är häri hotet ligger, där ett helt rättsväsende står på tå för att skydda skivbolagen och företagens egendom mot privatpersoner, deras egna kunder till och med.

I fallet Apfelkindblir det plötsligt ett gapskratt av alltihop. Här har Apple stämt en caféägare för varumärkesintrång för att denne har en logotyp med ett äpple på, det är dock inte mycket som påminner om Apples logotyp och i äpplet syns ett stiliserat barnansikte i profil. Det är dessutom en helt annan bransch men det bryr man sig inte om. In med grådvärgarna bara och försvara varumärket. Det är viktigt.

Nu tar iofs caféägaren strid så det kommer säkert bli en förlikning så småningom men ändå. Det är en otäck utveckling och precis som Josua citerar:

För Titanics tredjeklasspassagerare är det givetvis obehagligt när det mullrar från det övre däcket på det sättet. Flertalet privatpersoner som mottar sådana mejl från vd:n för Sveriges största oberoende artistbolag böjer sig nog direkt utan vidare diskussion.

Rayman / Santesson

Nu råkar Sanna Rayman vara ledarskribent på SvD och Peter Santesson är statsvetare och beredda att ta debatten. Det kan de göra som förmodligen är ganska belästa på detta och hur det fungerar. Det är faktiskt tillåtet med parodier.

Vi skulle alla behöva lite extra mod och kurage att stå upp mot dessa grådvärgar och en gång för alla deklarera att det ni håller på med, det är ingenting annat än trams.

En svart dag

I dag röstade EU-parlamentet igenom att upphovsrätten inom EU ökas till 70 år efter i stället för som tidigare 50.

Det betyder att litterära och musikaliska verk nu skyddas ännu längre än tidigare och projekt som Project Gutenberg och Projekt Runeberg måste städa undan ytterligare ett antal böcker eftersom förlängningen gäller retroaktivt.

Fy fan.

Förlängning av upphovsrätten

Ja då var det dags igen. Just nu förhandlas det inom EU med en stark lobbying från penningstinna organisationer inom musik, film och nöjesbranscherna om ännu ett tillägg till lagen som skyddar upphovsrättsmännens tillgångar.

I detta tillägg skall man nu förlänga upphovsrättstiden till 95 år efter upphovsrättsmannens död. Man har tidigare redan i många omgångar förlängt det från de fem år som det var ursprungligen i omgångar till att gälla under hela upphovsrättsinnehavarens livstid, därefter har man förlängt det i omgångar till tjugofem, sedan femtio och sist nu sjuttio år efter hans död.

Det börjar bli löjligt, det kan inte vara meningen att upphovsrätten skall vara en för evigt gällande visa. Det finns de som påstår att Walt Disney’s Mickey Mouse är den figur som driver det hela, när det börjar bli risk för att de efterlevande till WD inte längre kan slå mynt så startar lobbyingen igen. Jag tror inte det är så enkelt, det finns flera branscher som är rädda om sitt material.

Återigen missar skiv- och filmbolagen vad folk egentligen vill ha och vill fortsätta sälja gammal skåpmat som inte kostar något. Sluta med dumheterna, släpp Elvis materiel fritt. Det borde räcka med att upphovsrätten kvarstår i ett fast antal år efter den som skapar ett verk, säg rimligtvis 20 år oavsett om artisten lever eller inte – sedan är det som upphovsrätten skall tillgodose redan förverkligat – eller så blev det inget.

Ett svenskt initiativ till det världsomspännande projekt Gutenberg befann sig i en prekär situation när upphovsrätten förlängdes senast. Plötsligt så var bokmateriel som man höll på att scanna in för att tillgängliggöra för allmänheten på projekt Runebergs websajt återigen omfattat av upphovsrätt i vissa fall efter att ha varit fritt material i över tjugo år! Det satte effektivt stopp för ett mycket berömvärt initiativ att digitalisera och publicera klassiska verk så att alla kunde få ta del av dem. Många av de här verken går inte ens med goda kontakter att uppbringa, de trycks inte längre och de är så pass sällsynta att de knappt står att finna på boklådor och antikvariat.

Det här gör mig upprörd.

© 2020 Ichimusai. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.