Det hade kunnat vara en artikel ur en dagsfärsk tidning men det är det inte. I stället är det en artikel från en något annorlunda tid i en annan era, en tid då hockeyfrillan var högsta mode och kassettbanden senare skulle komma att beläggas med en speciell skatt för att ta upp pengar åt artisterna via organisationen STIM (svenska tonsättares internationella musikbyrå).
Denna kassettskatt har sedan utvecklats till att omfatta brännbara CD- och DVD-skivor vilket är otroligt trist eftersom vi som oftast använder dem för backup av saker och ting skall vara med och betala för ”piratkopieringen”.
Stora kampanjer syntes i media där man hade ett kassettband med den traditionella piratsymbolen med korsade benknotor och en dödskalle och man uppmanade folk att inte kopiera från radion (!) och från varandras kassette.
Historien visar att för varje nytt medias intåg så har skivbolagen förfasats över hur ”deras ” material har kopierats. När radion en gång i tiden började bli var mans egendom och musikradion startade någon gång på tjugutalet och vi i princip bara hade en möjligen två distributörer av musik på stenkaka i Sverige rasade man mot oskicket att spela musik i radion. Det hette då att ”vem skulle köpa skivan om man kan höra den i radion?” och det visade sig ganska snabbt att det var precis tvärt om — ju mer en låt spelades i radio desto fler vax såldes.
Det har väl med all önskvärd tydlighet visat sig att kassetterna inte innebar döden för underhållningsindustrin, i stället fick folk möjlighet att göra sina ”blandband” och det visade sig nabbt vara något positivt i det långa loppet för försäljningen.
Samma sak med musikradion, något som man trodde skulle helt ta död på skivförsäljningen visade sig i stället boosta den med många hundra procent. Idag skriver skivbolagen långa avtal med radiostationer och försöker verkligen profilera sig så att just deras musik skall passa olika kanalers profiler i mediabruset i etern där det numera gäller att verkligen sticka ut om man skall synas och finnas. Senare infördes STIM-peng från radio också så inte nog med gratis reklam, man mjölkar också radion direkt. Har man en radio som står i lunchrummet på jobbet skall även företaget betala STIM-pengar på redan betald musik.
Jag tror personligen att i det långa loppet kommer MP3-kopieringen visa sig också ha varit orsaken till en förbättring för artisterna i slutändan (inte nödvändigtvis skivbolagen märk väl) men när Per Gessle himself distribuerar musik på spelare till sina vänner så visar det med stor tydlighet att vi har ett behov och känslan av att ett brott skulle begås är ganska begränsad. Det stora bekymret är väl att STIM inte hittat något sätt att mjölka pengar ur detta.
STIM tar dessutom inte tillvara alla artisters intressen utan endast det som är anslutna genom ett fåtal stora skivbolag vilket gör bilden ännu mer snedvriden. Som ensam artist får du inte ett nickel medan ABBAs tidigare medlemmar för tid och evighet kan fortsätta mjölka vidare — i åtminstoner upp till 95 år efter upphovsmännens död om det senaste tillägget till upphovsrättslagstiftningen går igenom!
