De senaste dagarna har det pratas en hel del om en avgiftsfri kollektivtrafik just nu i olika sociala medier. De som är för detta menar på att det finns många stora fördelar med detta och att det i princip saknar nackdelar, åtminstone talar man inte om några nackdelar. Lite väl ofta används också ordet ”gratis” om detta fenomen vilket jag reagerar mot för en avgiftsfri kollektivtrafik är knappast gratis, den betalas i stället via t.ex. landstingsskatten.

Landstinget tar redan i dag ut ganska hög skatt, det ligger väl runt 12,10% för 2011 och de olika partierna agerar som sig bör för olika förändringar, Moderaterna vill sänka skatten och pekar på att Landstinget gjorde en ”vinst” på 1,3 miljarder i Stockholm förra året (dvs en ren överbeskattning), Socialdemokraterna vill höja skatten och menar att man skall lägga mer pengar på vården.

Lokaltrafiken i Stockholm får väl någonstans runt 8% av landstingets budget och det finansierar lokaltrafikens kostnader ungefär till hälften. Resten tas in på biljettintäkter och det är väl här man vänder sig mot och menar på att det är för dyrt. Den egentliga kostnaden är alltså inte 690 kr som man betalar för sin månadsbiljett, den är egentligen ca 1400 kr men eftersom kollektivtrafiken inte bara medför fördelar för de som reser utan är en motor i stockholmsregionen för hela ekonomin, minskar trängseln på vägarna och ger effekter som gynnar även de som reser med andra medel så är det väl en viss rättvisa att man har delat upp detta mellan alla skattebetalare och de som reser.

Jag ser inget som helst fel med att den som använder en vara eller tjänst också betalar för den, det är för mig naturligt och riktigt. Att man skattefinansiserar hälften av vad lokaltrafiken kostar kan jag också gå med på men att man skulle skattefinansiera hela lokaltrafiken är ju knappast rättvist.

Betalar man ingen avgift när man reser har man också svårare att ställa krav på verksamheten, det finns en risk i att man avfärdas med ett ”ja men den är ju gratis”, resegarantin och servicegraden kan komma urholkas ganska rejält av den anledningen och det är en dålig utveckling.

Man pratar också om att Stockholm har ”världens dyraste kollektivtrafik” vilket är rent nys, den är inte ens dyrast i landet om man ser till kapacitet, turtäthet, producerade personkilometrar eller något annat vettigt sätt att jämföra.

De flesta andra länstrafiker i närheten har inte ens månadskort som gäller hela länet. Exempelvis kostar ett månadskort i Eskilstuna 500 kr och gäller bara inom Eskilstuna stadstrafikzon. Tillägg kan lösas om 500 kr per övrig zon. Dessa gäller ej heller för tågtrafiken utan där löses separat biljett eller tillägg för TIM-kort. Västmanlands länstrafik säljer dock ett kort som gäller i stadstrafiken överallt för maximalt 40 st resor och kostar 585 kr. Det betyder ca två resor per arbetsdag under en månad. Ett kort för obegränsat resande inom länet kostar 1 100 kr för 30 dagar och då törs jag påstå att vi har en väldigt mycket bättre turtäthet, olika alternativa resvägar osv att bjuda i Stockholm.

Dessutom är kommunalskatten redan högre på dessa orter än vad den är i Stockholms län över lag.

Ett annat skäl för skattefinansiering som tas upp är att det skulle hjälpa de resurssvaga i samhället med transport och för mig känns det lite snett eftersom det blir i så fall en skillnad mellan storstadsregionerna där kollektivtrafiken faktiskt är ett vettigt alternativ till privata transportmedel men så är det knappast i många andra delar av landet och därför kanske det vore smartare att agera från individens behov snarare och förstärka de olika sociala skyddsnät som vi har i dag än att enbart se till persontransportbehovet.