Jag tillhör personligen de som har haft åsikten att även om FRA-lagens utformning är under all kritik är det ändå bättre att det finns någon form av regelverk som klargör hur uppgifter som kommer fram från den militära underrättelsetjänsten får användas – eller snarare inte får användas av civila instanser i samhället utom i de fall det handlar om brott mot rikets säkerhet eller en del andra mycket allvarliga brott.

Den senaste tiden kan man dock återigen se en ändamålsglidning eftersom det numera står klart att man vill göra om FRA-lagen så att SÄPO av alla instanser skall kunna ta del av materialet på samma grunder som de kan utföra exempelvis telefonavlyssning efter domstolsbeslut.

Det var precis det här som lagen skulle skydda mot. SÄPO har en rätt brokig historia av att avlyssna medborgarna i landet som har i någon form avvikande åsikter som rör politik eller liknande. Ett exempel är IB-affären som avslöjades 1973 om hur man i strid med rådande grundlag spionerar på sina egna medborgare bland annat.

Det tycks mig som en oerhört dålig ide att på detta vis blanda militär underrättelsetjänsts arbete med en civil polisiär verksamhet även om den i vissa lägen ändå tangerar varandra men ibland så är det inte tillräckligt med endast ett domslut som ”vattentätt skott” mellan dessa parter. I hänvisning till rikets säkerhet finns det redan rätt mycket som får stå tillbaka vad gäller den personliga integriteten.

Detta kritiseras av bland annat Journalistförbundet och Sveriges Advokatsamfund som i hårda ordalag diskuterar bland annat att ett domslut i frågan skall skötas av en specialistdomstol där endast en domare med endast en part (FRA) sköter bedömningen och som sedan enväldigt skall besluta om information får överföras till exempelvis SÄPO – det finns naturligtvis stora risker som handlar om rättssäkerhet och integritet i detta. Dessutom riskerar man otillbörlig påverkan av den som fattar beslutet om den personen skall stå ensam ”i vägen” för det som SÄPO ser som sitt arbete. Domslutet kan dessutom inte överklagas av den det drabbar (eller någon annan part heller för den delen).

I det minsta kan man tycka att det borde vara en offentlig rättsinstans där allmänheten kan åtminstone kontrollera omfattningen av den övervakning man utför. Hela soppan blir bara märkligare och märkligare…