Efter FRA och IPRED så kom nu även Datalagringsdirektivet och klubbades igenom i Riksdagen med en överväldigande majoritet. Röstutfallet blev Ja: 233, Nej: 41, Avstår från votering: 19.
Jag vet inte om jag orkar skriva något om det här mer just nu. Det får väl vila ett tag men det är ett stort svek från politikernas sida mot folket och vår personliga integritet.
Rättsövergreppet på narkosläkaren som arbetade på intensivvårdsavdelningen på Astrid Lindgrens sjukhus måste vara ett av de värsta i svensk historia som ändå mot alla odds ändå dömdes korrekt i rättegången.
Hela historien kan läsas här [Läkartidningen]. Läs igenom den redogörelsen och känn efter vad du känner inför den processen och den behandlingen hon har gått igenom på så otroligt vaga grunder som hela målet byggde på.
Det här är ett fruktansvärt rättsövergrepp på en enskild människa, det får helt enkelt inte gå till så här i ett civiliserat lands rättsapparat. Poliserna som sköter förhören har inte ens koll på den kemi som varje sjundeklassare lär sig i högstadiet och vet inte att natriumklorid är vanligt koksalt, de kallar det för ”gift” och det är fullkomligt ovetenskapligt, man tar inte in några experter under förhören man verkar inte vara villig att tala med någon annan.
Poliserna verkar inte ens kunna på ett tydligt sätt förklara skillnaden mellan mord och dråp när hon stället frågan. Tydligen har man på förhand bestämt sig att hon är skyldig och man har hittat på hennes motiv, ett ”barmhärtighetsmord” för att hon inte ”orkade se den lilla flickan kämpa”.
Man försöker ”möra upp henne” genom att neka henne lunch, middag och frukost, natten innan hennes mål skall upp för förhandling i rätten blir hon väckt varje halvtimme av en polis som kräver att hon skall ”ställa sig upp så jag ser du lever”, ljuset hålls tänt i cellen. Tanken är väl att trötthet och hunger skall knäcka henne och hon skall helst erkänna mord alternativt dråp.
Hela artikeln visar på en travesti som gränsar till rent löje över den ignorans och det maktmissbruk som verkar pågå inom svenskt polisväsen.
Det är bara att hoppas att man aldrig någonsin behöver befinna sig på fel plats så man råkar bli misstänkt för något brott. Risken att man skulle klara sig helskinnad ur det med jobbet, vännerna och det sociala kontaktnät man har i behåll är väl i det närmaste obefintlig.
Ibland önskar man det vore möjligt att stämma skiten ur enskilda handläggare och polismän, åklagare, nämndemän m.fl. som medverkat till att denna cirkus kunde fortgå och inte minst de journalister som hängt ut den anklagade med tillräckligt med uppgifter för att kunna ta reda på namn, adress, personnummer osv. Otroligt dåligt, alla inblandade borde skämmas å det grövsta.
Planerar en utflykt med kameran till Rösaring, ett område i Låssa socken i Uppland med ett antal fasta fornlämningar. Jag passerade där som av en händelse för några veckor sedan och det skulle dels vara intressant att se hur det ser ut genom att gå stigen runt och samtidigt verkar det vara ett väldigt fint område att springa trail i.
Beskrivning
Stället ligger nära Låssa kyrka, ca 1 km från den och den högsta punkten är ca 60 meter över havet med fin utsikt över mälaren. Låter definitivt som att man skulle vilja ta sig dit med kameran. Här finns också en husgrund som man tror varit en likbod, en 500 meter lång processionsväg, sex gravar samt flera små labyrinter. Nedanför åsen ligger Sanda gravfält med 70-tal gravar samt Tibble gravfält med omkring 140 gravar. Processionsvägen löper i rakt nordsydlig riktning på åsryggen mellan husgrunden och gravarna som utgörs av fyra rösen och två högar. Den största högen ligger vid processionsvägens södra ände och undersökningar har visat att den är anlagd ovanpå vägen. Labyrinterna ligger invid gravarna uppe på åsryggen och den största av dem är omtalad sedan 1600-talet och är den som givit namn till området.
Fornlämningarna har daterats till järnålder eller vikingatid medan några kan vara från bronsåldern.
Kartan ovan är klickbar för de olika delarna för att få en idé om hur saker och ting ligger geografiskt.
Hänga med?
Det vore mycket roligt om någon hade lust att hänga med en helg här innan snön kommer för en expedition till Rösaring, hör gärna av er på e-post så ordnar vi det. Jag har bil och gott om plats för packning och kameragrejor. Det är väl ett lämpligt antal med ca 3 st i bilen max. Jag kan hämta från Kallhäll station eller Bro vilket som passar bäst.
Promenadvägen hela vägen runt om man går bilvägen tillbaka Sandavägen – Rösaringsvägen till parkeringen blir under 4 km, lite beroende på om man virrar bort sig i labyrinten eller inte :)
Scott Kelby är väl inte ett okänt namn i fotokretsar direkt. För några år sedan ordnade han en Photowalk i några utvalda städer, bland annat stockholm. Ja inte personligen då, det var lokala förmågor som höll i varje fotovandring i varje stad. Bästa bilden kunde vinna fina priser bl.a. Scotts egna böcker.
I år håller Tommy Lund igen i denna fotopromenad i Stockholm. Jag tänker gå med och här är några bilder från det året jag var med tidigare när den ordnades för första gången.
Senaste veckan har det förekommit en debatt om att förbjuda samtal i mobiltelefon under färd med bil. I Sverige finns ingen sådan explicit lagstiftning vilket det gör i ett antal andra länder i Europa. De flesta tillåter dock samtal via handsfree men forskningen visar att problemet med att förare tappar uppmärksamhet har nästan inget att göra med om de håller telefonen i handen eller inte. Problemet uppstår när man kör och pratar med någon som inte är närvarande, det är en psykologisk faktor och inget som löses så enkelt. De flesta förare har inga större bekymmer med att prata med en icke närvarande person under färd normalt sett, det är om det sker ytterligare saker omkring em det kan bli problematiskt.
Blir samtalet för intensivt brukar de flesta välja att avbryta samtalet för att koncentrera sig på körningen eller stanna bilen för att prata klart innan man kör vidare, jag har en känsla av att det är mycket få som inte löser problemet när det uppstår. Det är nämligen en naturlig reaktion när man blir stressad. Det här kan man se själv, när man kör lugnt och fint på en väg där man hittar kan man ha radion på, man kan samtala med sina passagerare eller liknande. När det börjar bli svårt är den naturliga reaktionen hos i stort sett alla människor att begränsa intrycken. Radion skruvas ned, samtalen tystnar, mobilsamtalet läggs på och uppmärksamheten riktas mot att navigera trafiken och hitta till destinationen. I vissa länder är det helt förbjudet att prata i telefon under färd, handsfree eller ej, här har man i stället observerat ett beteende där folk tvärbromsar och stannar på mindre bra ställen när telefonen ringer – för kommunicera – det kommer folk inte att sluta med – det strider mot hennes natur. Jag anser nog att en specifik lagstiftning på detta område är galen. Ta yrkestrafiken då, skall taxibilar inte få svara i sin kommunikationsradio under färd? De flesta sådana är ej utrustningsbara med handsfree även om det blir mer vanligt nu för tiden med tex blåtandsteknik att det faktiskt går.
Samma förslag var också ute och cyklade på en helt anna punkt nämligen användandet av GPS i bilen. Den ville man också förbjuda eftersom det tar uppmärksamheten från vägbanan. Låt mig då påpeka att en modern talande GPS inte alls nödvändoäigtvis gör det. När jag själv använder en sådan kör jag mer på de talade instruktionerna än kartbilden när trafiken blir stressig och jag inte hittar men även om man tittar på skärmen för att se om det är här eller i nästa korsning man skulle svänga, så är det hundrafallt mycket bättre än när man satt med några urrivna blad från en telefonkatalog vid en telefonkiosk i knät under körning och försökte hitta till en god väns adress i Göteborg. Snacka om trafikfara! Skall paketbud också hänvisas till papperskartor igen som förr? Det är ju detta som återstår om man förbjuder specifika apparater som användningen av GPS-navigator under färd. Samtidigt håller jag med om att det kan vara olämpligt att sitta och programmera in sin destination under färd. Det kan vara smartare att ha gjort i förväg för det är en helt annan division när det gäller att navigera menyer och mata in adressfält jämfört med att följa instruktioner.
Vore det inte bättre att se över lagstiftningen om vårdslöshet i trafik, samt att se hur den lag vi i dag har tillämpas? Det är ju redan kutym har jag förstått att kolla om föraren hade ett uppkopplat samtal (genom teleoperatörernas loggar) om det finns minsta misstanke om att det kan vara det som är orsaken till olyckan. Jag tror GPS-apparater hjälper för vad är mer trafikfarligt än en stressad människa som inte hittar till sin destination, bilatlasen uppslagen och ett samtal uppkopplat för körinstruktioner?
Dessutom finns det ett annat problem med så specifika förbud som detta handlar om, och det är att det ger ett intryck av att andra saker som inte är förbjudna då plötsligt är tillåtna i stället. En så specifik lag måste också hela tiden förändras med tekniken vilket bara är dumt, detta eftersom det hela tiden kommer nya tekniker, man kan vara ganska säkert på att GPS kommer ersättas av något ännu smartare på sikt.
Är man orolig över folks bristande uppmärksamhet i trafiken borde man radikalt förenkla skyltningen i stället samt se över användandet av reklamtavlor och framför allt de här nya ytterligt ljusstarka videoskärmarna som man nu sätter upp lite överallt. Här finns definitivt saker att göra och även om jag tycker moralpaniken när HM kommer med nya underklädesreklamen på trafikreklampelarna är ytterligt överdriven så kan jag hålla med om att det stjäl uppmärksamhet i någon mån. Är det då trafikfaligt? Nja, inte nödvändigtvis.
En annan sak i sammanhanget är ju att en av de viktigaste faktorerna för att förhindra olyckor är ett väl fungerande vägunderhåll något som äntligen börjar uppmärsammas mer och mer. En mer generell lag om bristande uppmärksamhet i trafiken vore bättre – och det har vi redan så låt oss i stället se över hur den lagen är skriven eller kanske hur den tillämpas, det kommer definitivt vara tillräckligt.
Edit: 2010-02-25 SJ har återinfört resegarantin. Det var väl smart.
SJ har nyligen i ett episkt uppgivet meddelande låtit meddela att man inte kommer betala ut någon resegaranti pga det stora antalet försenade eller inställda avgångar.
Fantastiskt bra jobbat, SJ. Och ni undrar varför ni har ett sviktande kundunderlag med obegripliga biljettpriser där ofta en förstaklassbiljett är billigare än en andraklassbiljett månader innan man skall resa.
113 SVT Text Lördag 20 feb 2010 INRIKES Publicerad 19 februari
SJ slopar restidsgarantin
SJ väljer att slopa restidsgarantin på sina tåg i snöovädret. Oavsett hur sent tåget blir betalas alltså ingen ersättning ut, då SJ bedömer att man inte ”kan råda över situationen”.
SJ lovar att köpa tillbaka biljetterna från dem som inte längre vågar satsa på osäkra tågavgångar. -Bokar man av biljetten köper vi tillbaka den, säger Carl-Gustaf Olsson vid SJ:s pressjour.
Ovädret sammanfaller med att många i Västsverige har haft sportlov och är på väg hem. På fredagen räknade SJ inte med att inställda tåg ska drabba sportlovsfirarna.
Eftar att ha sett hur det twittras på taggar som #sjfail kan man inte annat än tycka att det är himla tråkigt att folk som köpt biljetter på det största persontransportföretaget på svensk järnväg skall stå ersättningslösa när man inte kan komma fram.
Naturligtvis är inte alla problem SJs fel, banverkets linjeröjning av järnvägarna i vårt land är under all kritig och det bidrar till en eländig situation. I torsdags hade man en utfrågning om problemen som förklarar situationen.
I had the grand fortune to be able to re-visit the old public records building. I found when I came home from the first time that I had unfortunately missed many details that I remembered and I also did not find the basement with the elevator machine room and the attic where I think some nice pictures could be made.
Therefore – here is my re-visit to the Public Records Office here in Stockholm. If you have not seen the first article then you should read that one first.
Now you are welcome to follow me into this fantastic place. The building is bein re-made into a place for children, which I think will be really great – very Harry Potter-ish in many ways. So welcome into the magic world of designed offices from the 1880:s.
Last saturday we set out about 11 hobby photographers to the old Public Records building here in Stockholm. It was my Flickr aquaintance Björn Sahlström who had been able to get access to the building and we entered it with camers, tripods, bags of lenses and other gear to have a good time. The building is fairly large so we quickly spread out and did not have to step on each other’s toes at all really.
Strolling through the empty halls that used to hold all the stat public records and books was a strange feeling, I had never been there, some of the others had been on a guided tour and quickly went to photograph what they knew to be well worth taking a look at.
This building is called ”Riksarkivet” in Swedish and was built around 1880 with the intention of being able to withstand a fire. From the beginning the archive was only open during the light hours of the day because they did not want open flames or even electricity inside. Therefore it has huge windows to let enough light in for people to be able to work there with reasearch or book keeping tasks of various kinds.
Idag på P1 Kaliber kunde man höra om Sverigedemokraternas dubbla ansikte. Utåt påstår man sig att ha nolltolerans mot rasism men hur är det egentligen internt? Sverigedemokraterna har funnits i ca 20 år och under hela sin tid vuxit stadigt. Nu börjar de närma sig en nivå som gör att de kan komma att bli aktuella i riksdagsval. Lyssna själv på Kalibers podradiosida [RSS Kaliber].
Redan idag har de haft inflytande i vissa kommuner där de framgångsrikt fått mandat i fullmäktige i ungefär hälften av sveriges kommuner och nu när partiet nått rekordnivå i år är det deras tur att bli granskade på samma sätt som andra partier. Kaliber har haft reportrar som gått undercover med mikrofon och spelat in hur det egentligen låter på deras interna möten.
Utåt sett råder det nolltolerans mot rasism och senare ledare i sd har jobbat hårt med att få bort de radikala elementen som t.ex. sugits upp av nationaldemokraterna. Svenskfientlighet har blivit ett begrepp inom partiet som handlar om våld och olika upplevda hot mot svenskfödda invånare i landet. Det handlar framför allt om invandrare eller folk med invandrarbakgrund som slår ner och rånar etniska svenskar.
Sällan har alliansen och vänsterblocket varit så överens som idag. Fronten mot sd är mycket enad i kommunfullmäktigen landet över.
Ett antal citat kan tala för sig själva. Tidstämpeln är från podcasten som ligger på SR:s hemsida. Alla tidstämplar är i minuter och sekunder, MM:SS.
10:05 – ”Det är inte rätt att pensionärer som har arbetat hela sitt liv för att trygga vår välfärd skall få gå och leta i soptunnorna och ligga och vänta förgäves på hemhjälp som aldrig kommer, samtidigt som etablerade politiker fortstätter å tycka att vi skall öppna våra gränser för hur mycke människor som helst som inte passar in här och som över huvud taget inte har här att göra alls!”
11:14 – ”Vi måste tvinga dem att återvända när de kan återvända vi kan inte som riksdagspartierna tro att frivilligt återvändande är en mänsklig rättighet.” (Från 1986)
25:52 – ”Orättvisor ekonomiskt […] men dom som kommer från de här länderna är ju väldigt råa och barbarer [de andra skrattar] de har det ju i ryggraden alltså.”
16:17 – ”Dom är inte solidariska med oss, de vill inte betala skatt dom är här för att bedriva svarta verksamheter.”
18:20 – ”Titta på de här somalierna här dom lär sina barn dom har redan tio ungar och alla de här tio ungarna de ska ha tio-tolv ungar de också fy faaan [skrattsalvor] alltså. Han försökte, pojken hemma, försökte komma in med en sån här som går på skolan hur hade inte vi prata om detta här, det var på en rast, de här de de ä gränsen här förstår ni, under inga omständigheter betrampas innanför av såna här va tycker dä asså hade jävlar inte ja varit hemma då hade han gått in va, då hadde vette fan fått rense ut hela gölve. […] Dom lever ju för faan på de här bidragen”
20:02 – ”Invandringsfrågan är fortfarande den viktigaste för oss eller för våra väljare. Däremot har vi utvecklat oss i den meningen gemon att vi en gång för alla ha gjort upp med den här konflikten mellan vårt sätt att se på svenskhet och svensk kultur och nationalism jämfört med de mer etniskt orienterade nationalister väljer att se på svenskheten, den uppgörelsen har vi haft. Det viktigaste för mig det är att man företräder någon form av öppen svenskhet, dvs det skall vara möjligt för människor även om man kommer från en ett annat land och en annan kultur ursprungligen, att bli svensk om man har den ambitionen.”
25:40 – ”Det var en som frågade mig om jag hade förutfattade meningar, ja massor sade jag, åsså skulle jag förklara det där å då sade jag det så här att det här med burka det kan man ju förstå sa ja att när gubbarna får slå kärringarna så de får blåtirer å fläskläppar då är det klart att de måste få ha en burk på sig.”
26:05 – ”Nä man undrar varför äter de inte gris och sådär då var det nån som trodde att de hade haft dem som älskarinner å då kan man ju inte äta upp dem sen för fan.”
27:55 – ”Våld kommer bland de här grupperna blir en etnisk sak. Det är inte ras det är frågan om men det är frågan om kultur.”
28:06 – ”Vet ni vad en kamphund man kan aldrig ta med sig i sängen som en pudel, vet du, det går aldrig, det går inte att göra om, det ligger i blodet. […] Visste ni att en immigrant eller en invandrare, som kommer till Sverige ifrån ett såna länder som Afghanistan å Afrika, kommer ibland ut med två tusen alla möjliga sorter av parasiter i sin kropp, kan ni tänka er? Våra hundar har inte så många, våra hundar sitter i karantän men de här går ju direkt fram.”
Ja det kanske räcker så, programserien fortsätter i P1 med fler program – följ gärna kaliber på söndagar kl 13:00.