Så var vi och såg filmen ”alla” pratar om och den var snygg som sjutton, första gången vi ser en någorlunda vetenskapligt renderat maskhål på bioduken samt ett svart hål med tidsdistorsion även om den var kraftigt överdriven.

Tyvärr tycker jag inte resten av storyn håller hela vägen det var ganska många saker jag störde mig på där. Det började ganska bra men sedan fyller det ju på med tidsparadoxer och annat samt en del väldigt ologiska beslut som när protagonisten i slutet bestämmer sig för att strunta i familjen, det enda som hållit honom samman under resan och drar iväg för att söka lyckan hos tjejen som precis begravt sin kärlek.

Dessutom håller inte fysiken något vidare vid en närmare studie. Tidsdilatationen på första planeten man besöker beskrivs som 1 timme motsvarande 7 år på jorden. I ett sådant gravitationsfält skulle tidvattenkrafterna slita planeten och folket i stycken. Egentligen borde det vara snarare så att 1 timme motsvarade 1 timme och 4 minuter på jorden.

En annan sak var att planet nummer 2 förefaller långt mycket kallare än planet nummer 3 som beskrivs som ännu mer avlägsen men har minst lika bra dagsljus.

Den celesta mekaniken lämnar också en del övrigt att önska även i denna film men det får duga. Det är i alla fall det absolut snyggaste maskhål och det absolut snyggaste svarta hål som vi sett på bioduken någonsin. Storyn är i övrigt rätt okay, har sina twistar och fängslar en del.

Berättartakten är ganska mjuk och filmen påminner i mer än en scen om 2001 faktiskt. Jag till och med förväntade mig att någon AI skulle knäppa ur (i stället var det en människa som gjorde det) men det fanns en del likheter och jag tycker det var skönt att berättartempot inte var så sjukt högt.