Som ett led i att tvinga fram bodströms datalagringsdirektiv i Sverige har EU-kommissionen lämnat in en stämningsansökan eftersom Sverige aldrig lagstiftade att internet- och teleoperatörerna måste lagra uppgifter av sådan art att man kan spåra vem som gjort vad.
Eftersom datalagringsdirektivet enligt uppgifter kommer röstas igenom som lag i höst så kommer stämningen som en sorts säkerhet att vi inte gör fel här uppe i norr oavsett hur det går i röstandet till EU-valet nu den 7:e (där kanske piratpartiet får fler platser än någon hade trott) utan gör som vi är tillsagda och snarast inför direktivet i svensk lag.
Direktivet är ännu ett led i övervakningssamhället som Tomas Bodström (s) såg i sin vision när han drev den typ av politik som senare lett oss till bl.a IPRED och nu datalagringsdirektivet.
I princip innebär förslaget att alla telekomoperatörer måste spara uppgifter om vem som gjort vad och kommunicerat med vem i minst 6 månaders tid. Efter domen mot Pirate Bay har flera operatörer tagit många marknadsandelar genom att meddela att man inte lagrar uppgifter längre än absolut nödvändigt för att kunna sköta sin egen verksamhet.
Det blir nu slut med det. Regeringen antog i går en lagrådsremiss som innebär att telekomföretagen i enlighet med det europeiska datalagringsdirektivet måste spara sådana uppgifter i minst sex månader. Det har höjts röster mot den radering av uppgifter som vissa telekombolag utfört – inte mist från polisen som är rädd för att de skall bli utan möjlighet att använda uppgifterna i brottsbekämpningssyfte.
Det föreslås i lagrådsremissen att även misslyckade uppringningar och obsesvarade samtal skall lagras, på samma sätt skall även positionen för en mobiltelefon under hela samtalet, inte bara där det påbörjades, lagras. Denna lagrådsremiss är ett arbete som påbörjades av Thomas Bodström (S) inom EU för flera år sedan och har nu kommit i kapp oss, lagom till andra nya lagar som FRA-lagen, IPRED, domen mot The Pirate Bay-folket och är en kugge i en rad åtgärder som görs för att stärka inte minst skivbolagens ställning på marknaden.
Efter lagrådsremissen kommer en proposition som väntas antas i juni månad. Förmodligen blir lagen tvingande till hösten.
Det hade kunnat vara en artikel ur en dagsfärsk tidning men det är det inte. I stället är det en artikel från en något annorlunda tid i en annan era, en tid då hockeyfrillan var högsta mode och kassettbanden senare skulle komma att beläggas med en speciell skatt för att ta upp pengar åt artisterna via organisationen STIM (svenska tonsättares internationella musikbyrå).
Denna kassettskatt har sedan utvecklats till att omfatta brännbara CD- och DVD-skivor vilket är otroligt trist eftersom vi som oftast använder dem för backup av saker och ting skall vara med och betala för ”piratkopieringen”.
Stora kampanjer syntes i media där man hade ett kassettband med den traditionella piratsymbolen med korsade benknotor och en dödskalle och man uppmanade folk att inte kopiera från radion (!) och från varandras kassette.
Historien visar att för varje nytt medias intåg så har skivbolagen förfasats över hur ”deras ” material har kopierats. När radion en gång i tiden började bli var mans egendom och musikradion startade någon gång på tjugutalet och vi i princip bara hade en möjligen två distributörer av musik på stenkaka i Sverige rasade man mot oskicket att spela musik i radion. Det hette då att ”vem skulle köpa skivan om man kan höra den i radion?” och det visade sig ganska snabbt att det var precis tvärt om — ju mer en låt spelades i radio desto fler vax såldes.
Tomas Ledin rasar mot kopieringen
Det har väl med all önskvärd tydlighet visat sig att kassetterna inte innebar döden för underhållningsindustrin, i stället fick folk möjlighet att göra sina ”blandband” och det visade sig nabbt vara något positivt i det långa loppet för försäljningen.
Samma sak med musikradion, något som man trodde skulle helt ta död på skivförsäljningen visade sig i stället boosta den med många hundra procent. Idag skriver skivbolagen långa avtal med radiostationer och försöker verkligen profilera sig så att just deras musik skall passa olika kanalers profiler i mediabruset i etern där det numera gäller att verkligen sticka ut om man skall synas och finnas. Senare infördes STIM-peng från radio också så inte nog med gratis reklam, man mjölkar också radion direkt. Har man en radio som står i lunchrummet på jobbet skall även företaget betala STIM-pengar på redan betald musik.
Jag tror personligen att i det långa loppet kommer MP3-kopieringen visa sig också ha varit orsaken till en förbättring för artisterna i slutändan (inte nödvändigtvis skivbolagen märk väl) men när Per Gessle himself distribuerar musik på spelare till sina vänner så visar det med stor tydlighet att vi har ett behov och känslan av att ett brott skulle begås är ganska begränsad. Det stora bekymret är väl att STIM inte hittat något sätt att mjölka pengar ur detta.
STIM tar dessutom inte tillvara alla artisters intressen utan endast det som är anslutna genom ett fåtal stora skivbolag vilket gör bilden ännu mer snedvriden. Som ensam artist får du inte ett nickel medan ABBAs tidigare medlemmar för tid och evighet kan fortsätta mjölka vidare — i åtminstoner upp till 95 år efter upphovsmännens död om det senaste tillägget till upphovsrättslagstiftningen går igenom!
The recent enactment of the intellectual property law sometimes referred to as the ”IPRED-law” based on a European Union directive had an immediate effect on the Internet traffic. Hours after the law was put into effect the traffic load on the Swedish core network netnod was cut around 30%. A couple of days later it is down to 50% of what it was before the IPRED was put into effect.
Several political factions opposed the IPRED law, here is a mock image created by the green party, the original is called Ipren and is a over the counter drug for aches and inflammation called Ipren. On the box we can also read "Unintelligence 400 mg" and "stops technical development and spreading of culture. Integrity breaking." and at the bottom "for politicians that are not rooted in reality."
The new law makes it possible for intellectual property owners to directly go to court to get who owns a certain IP at a certain time. This means that they may then prepare a law suit against the person that had the IP at the time of the copyright infringement and this has already been put into effect.
Only hours after the law was active several authors handed over a demand to the court in Solna to get who was using certain IP’s to download audio books from a server. This server has been pointed out as a main source for distributing copyrighted audio book material.
The anti-piracy lobby is clapping their hands. Personally I think that their victory will be a short one, traffic is already moving on to more secure systems such as OneSwarm or using anonymizers.
The Pirate Bay guys, recently also in court proceedings, have already set up a service where someone for about €5 can use their non-logging anonymizer in order to access material on the Internet in a fashion that makes it much more difficult for people to track.
They call the service the IPREDator. I’m pretty happy the Internet is fast again with the currently low traffic in and out of Sweden surfing is once again a rather pleasureable experience of course…
In some ways I don’t really see the great movement against it, I mean there is no human right to have access to pirated material on the Internet. I am personally much more worried about the current ongoing work to extend the copyright time to 95 years after the artists death which would once again – just like at the last extension when it was extended to 75 years – put severa open works once again under the yoke of being copyright.
Movements such as Project Gutenberg and Project Runeberg suffers because some of their works already published and allowed to be published ar suddenly not longer available because the extension of the copyright time works retroactively.
That’s madness. But we don’t see a hughe political movement against this madness…
