Etikettarkiv: säkerhet

Swedish

Polisen vill kontrollera alla bilister med fartkamera

Rikspolisstyrelsen berättar att man planerar att komplettera först och främst fordonsmonterade kameror och stativkameror som används vid trafikövervakande åtgärder med ett system som kallas för ANPR. Det står för ”automatic number plate recongnition”, alltså automatisk registreringsnummeridentifiering. Genom att automatiskt registrera registreringsnumren på alla bilar som passerar kameran ser polisen direkt om det finns bilar som t.ex. saknar trafikförsäkring, har körförbud av annat skäl eller falska, oregistrerade, plåtar som kan förekomma.

Det är väl egentligen ingen som tycker det är något fel med just detta men vad händer med informationen efteråt? Vad kommer den användas till om fem år? Det blir plötsligt väldigt lätt att hålla koll på den bilburne och vilket fordon som befunnit sig var och den känslan är betydligt mindre tilltalande.

I Sverige är det Datainspektionen som ger tillstånd till sådant här och de är inte tilltalade ännu om tillstånd. Till en början är det dock bara tillfälliga stativmonterade kameror samt fordonsmonterade sådana som skall få ANPR-systemet men det finns förstås tankar att införa det på alla hastighetskameror.

Swedish

GPS-förbud i bilen

1 kommentar

Senaste veckan har det förekommit en debatt om att förbjuda samtal i mobiltelefon under färd med bil. I Sverige finns ingen sådan explicit lagstiftning vilket det gör i ett antal andra länder i Europa. De flesta tillåter dock samtal via handsfree men forskningen visar att problemet med att förare tappar uppmärksamhet har nästan inget att göra med om de håller telefonen i handen eller inte. Problemet uppstår när man kör och pratar med någon som inte är närvarande, det är en psykologisk faktor och inget som löses så enkelt. De flesta förare har inga större bekymmer med att prata med en icke närvarande person under färd normalt sett, det är om det sker ytterligare saker omkring em det kan bli problematiskt.

Blir samtalet för intensivt brukar de flesta välja att avbryta samtalet för att koncentrera sig på körningen eller stanna bilen för att prata klart innan man kör vidare, jag har en känsla av att det är mycket få som inte löser problemet när det uppstår. Det är nämligen en naturlig reaktion när man blir stressad. Det här kan man se själv, när man kör lugnt och fint på en väg där man hittar kan man ha radion på, man kan samtala med sina passagerare eller liknande. När det börjar bli svårt är den naturliga reaktionen hos i stort sett alla människor att begränsa intrycken. Radion skruvas ned, samtalen tystnar, mobilsamtalet läggs på och uppmärksamheten riktas mot att navigera trafiken och hitta till destinationen. I vissa länder är det helt förbjudet att prata i telefon under färd, handsfree eller ej, här har man i stället observerat ett beteende där folk tvärbromsar och stannar på mindre bra ställen när telefonen ringer – för kommunicera – det kommer folk inte att sluta med – det strider mot hennes natur. Jag anser nog att en specifik lagstiftning på detta område är galen. Ta yrkestrafiken då, skall taxibilar inte få svara i sin kommunikationsradio under färd? De flesta sådana är ej utrustningsbara med handsfree även om det blir mer vanligt nu för tiden med tex blåtandsteknik att det faktiskt går.

Samma förslag var också ute och cyklade på en helt anna punkt nämligen användandet av GPS i bilen. Den ville man också förbjuda eftersom det tar uppmärksamheten från vägbanan. Låt mig då påpeka att en modern talande GPS inte alls nödvändoäigtvis gör det. När jag själv använder en sådan kör jag mer på de talade instruktionerna än kartbilden när trafiken blir stressig och jag inte hittar men även om man tittar på skärmen för att se om det är här eller i nästa korsning man skulle svänga, så är det hundrafallt mycket bättre än när man satt med några urrivna blad från en telefonkatalog vid en telefonkiosk i knät under körning och försökte hitta till en god väns adress i Göteborg. Snacka om trafikfara! Skall paketbud också hänvisas till papperskartor igen som förr? Det är ju detta som återstår om man förbjuder specifika apparater som användningen av GPS-navigator under färd. Samtidigt håller jag med om att det kan vara olämpligt att sitta och programmera in sin destination under färd. Det kan vara smartare att ha gjort i förväg för det är en helt annan division när det gäller att navigera menyer och mata in adressfält jämfört med att följa instruktioner.

Vore det inte bättre att se över lagstiftningen om vårdslöshet i trafik, samt att se hur den lag vi i dag har tillämpas? Det är ju redan kutym har jag förstått att kolla om föraren hade ett uppkopplat samtal (genom teleoperatörernas loggar) om det finns minsta misstanke om att det kan vara det som är orsaken till olyckan. Jag tror GPS-apparater hjälper för vad är mer trafikfarligt än en stressad människa som inte hittar till sin destination, bilatlasen uppslagen och ett samtal uppkopplat för körinstruktioner?

Dessutom finns det ett annat problem med så specifika förbud som detta handlar om, och det är att det ger ett intryck av att andra saker som inte är förbjudna då plötsligt är tillåtna i stället. En så specifik lag måste också hela tiden förändras med tekniken vilket bara är dumt, detta eftersom det hela tiden kommer nya tekniker, man kan vara ganska säkert på att GPS kommer ersättas av något ännu smartare på sikt.

Är man orolig över folks bristande uppmärksamhet i trafiken borde man radikalt förenkla skyltningen i stället samt se över användandet av reklamtavlor och framför allt de här nya ytterligt ljusstarka videoskärmarna som man nu sätter upp lite överallt. Här finns definitivt saker att göra och även om jag tycker moralpaniken när HM kommer med nya underklädesreklamen på trafikreklampelarna är ytterligt överdriven så kan jag hålla med om att det stjäl uppmärksamhet i någon mån. Är det då trafikfaligt? Nja, inte nödvändigtvis.

En annan sak i sammanhanget är ju att en av de viktigaste faktorerna för att förhindra olyckor är ett väl fungerande vägunderhåll något som äntligen börjar uppmärsammas mer och mer. En mer generell lag om bristande uppmärksamhet i trafiken vore bättre – och det har vi redan så låt oss i stället se över hur den lagen är skriven eller kanske hur den tillämpas, det kommer definitivt vara tillräckligt.

English

Exam passed

So today was the day after three days of studying the TRI regs (trafiksäkerhetsinstruktion) and two tunnel walks track side in the Stockholm Metro with the last one guiding a bunch of people watching our for their security and acting as a lookout for oncoming trains I officially passed the category 16 examination.

I missed one point on the examination and got only 49/50 and that was a silly silly mistake because I rushed the question a bit. Darn.

I am now officially allowed to guide people track side, feels pretty good :)

Swedish

Att lagra bilder för framtiden

Ända sedan den första riktiga kameran såg dagens ljus 1826 så har man lagrat bilder på olika medium även om slutprodukten – en pappersbild – ofta är väldigt lika i dag som den såg ut över 200 år sedan så är negativen väldigt annorlunda. Från början använde man silverbelagda glasplåtar, sedan övergick man mer mot fotokänslig emulsion, i mer modern tid använde man kamerafilm av cellulosa med en ljuskänslig silveremulsion och nu för tiden fotograferar de flesta digitalt även om film fortfarande förekommer så vinner digitalfotot hela tiden mark.

Under hela tiden har man haft problem med att lagra negativ på ett säkert sätt. Emulsionen och silverbeläggningen trots framkallning och fixering åldras och det blir svårare och svårare att framställa kopior från originalen. Men trots detta kan man 200 år efter de första fotografierna fortfarande, om än med viss svårighet, använda negativen.

Om vi skall omsätta detta i digitala termer blir problemet uppenbart. Handen på hjärtat hur många datorer som säljs idag har ens diskettstation? Hur många har kvar 5 1/4″ (fem och en kvarts tum) disketter? Har ni ens sett en 8″ (åtta tums) diskett användas? Var hittar man en sådan gammal diskettläsare? Och nu pratar vi inte 200 år tillbaka i tiden, vi pratar knappt 20 år. 

Inte nog med att digitala media går väldigt snabbt framåt och åldras mycket snabbt, arkivbeständiga media är det väldigt snålt med. Jag pratade med en arkivarie en gång som berättade att till de digitala media som räknades som arkivbeständiga med en livslängd på 150 år eller mer räknade man i princip bara hålremsa och hålkort som måste tillverkas med speciellt syrafritt papper, s.k. arkivpapper. På disketter lagrar man informationen med svaga magnetiska signaler som faktiskt med tiden klingar av så sakta och blir allt svårare att läsa tills informationen i princip inte länge kan skönjas. Tidsperspektivet här är kanske något tjugotal år. Magnetband lider av en liknande problematik och vem kan ens få tag i en trådspelare för att spela upp magnetisk tråd som föregick rullbandspelarna som gjorde brett intåg på femtiotalet?

Hårddiskar har samma problem som disketter, de måste underhållas ofta för att man skall kunna känna sig säker på att informationen fortlever och finns kvar. I princip måste man räkna med att en hårddisk är kasserbar efter ca fem år. Dels för att gränssnitten förändras men även för att datat på den sakta klingar av och drabbas av felaktigheter. Det går inte att lägga undan en hårddisk i ens tio år och förvänta sig att man kan använda den efter detta.

CD och DVD lagrar informationen optiskt, med en laser så skjuter man små hål i ett informationsbärande aluminiumskikt i skivan. Detta skikt ligger precis under ytan på ovansidan av skivan, minsta repa här kan göra den helt oandvändbar. Ovanpå aluminumskiktet finns olika lackskikt och skyddsplast och andra lager och en speciell typ av lim används för att foga samman lagren både i de skivor man bränner själv och de skivor som pressas i fabrik för kommersiella produkter från en glasmaster.

Ingen av dessa har en särskilt lång beständighet, jag har själv CD-skivor som har börjat bli förstörda av ålderns tand utan att de för den skull blivit repiga eller liknande. En del är skivor jag i princip aldrig lyssnar på de ligger mest i en kartong. Skivor man bränner själv har knappast mer än 3-5 års livslängd även om de aldrig spelas. Förvaras de mörkt och i rätt luftfuktighet kanske de kan hålla några år längre men glöm 200 år. Dessutom utvecklas tekniken hela tiden. Just nu är den bakåtkompatibel, en gammal CD kan spelas i en modern DVD-läsare i en dator för det mesta men inget säger att detta måste fortsätta ens tio år till.

Vad har vi kvar för olika medier egentligen att fundera över? Gamla minnestyper som ferritminnen och trummor och liknande kan vi slå ur hågen för de har dels alldeles för liten lagringskapacitet och finns inte att få tag i kommersiellt längre. Hålremsa och -kort är dött, det går knappt uppbringa en sådan läsare eller stans för pengar och även om det gick så är kapaciteten väldigt låg, en enda bild från en modern kamera skulle medföra buntvis med hålkort eller rejäla rullar hålremsa så vi kan utesluta dessa helt, trots arkivbeständigheten.

Det egentligen enda vettiga lagringsmediet idag är nog hårddisken och jag tänker särskilt på den löstagbara USB eller FireWire-anslutna hårddisken som har egen strömförsörjning och kan flyttas lätt. USB och Fire-wire som interface har funnits några år nu och kommer nog inte försvinna i brådrasket. Så även om själva hårddiskarnas gränssnitt har vandrat från IDE och SCSI till SATA och liknande så är fortfarande datagränssnittet USB eller Fire-wire detsamma nu som för fem år sedan. När tekniken så tar ett nytt trappsteg måste datat flyttas till det nya interfacet och det är just detta som är grejen, datat måste underhållas för att format och media skall kunna läsas även i framtiden.

Det går inte att bara låsa in mediat och tro man kan använda det om 20 år, det måste hela tiden transporteras till nya media och följa utvecklingen.

Till sist ett tips: Många hårddiskar kan själv fixa sektorer som börjar bli dåliga. Men för att de skall upptäckas måste ibland hela disken läsas igenom. Detta är en av orsakerna till att det är så bra att ta fullständiga backuper minst en gång i månaden. På de viset hinner systemet upptäcka dåliga sektorer innan de är så dåliga att data tappas. På moderna diskar finns ett antal extrasektorer som ”mappas in” där det behövs. Det förlänger livslängden på disken och ökar dataintegriteten.