Tack till all uppvaktning, både från de som kunde och de som inte kunde komma på festen i går. Det var jätteroligt och när jag väl kom till vila sådär runt fyrarycket på morgonkvisten kändes det väldigt bra.
Några hjältar stannade kvar här och samvårdades med pizza och film i hemmet innan de vände åter till sina respektive.
Tack för alla fina presenter, gratulationer och annat. Men framför allt tack så mycket för att ni kom förbi och åt och drack och skrattade!
Kramar till er alla!
Efter FRA och IPRED så kom nu även Datalagringsdirektivet och klubbades igenom i Riksdagen med en överväldigande majoritet. Röstutfallet blev Ja: 233, Nej: 41, Avstår från votering: 19.
Jag vet inte om jag orkar skriva något om det här mer just nu. Det får väl vila ett tag men det är ett stort svek från politikernas sida mot folket och vår personliga integritet.
Vänner på Amigalistan släpper en ny platta och den tycker jag att ni kan lyssna på och köpa om den faller er i smaken. Sådär 30 spänn är inte för mycket för en skön platta med space-synth på.
Friends from the Swedish Amiga List have released a new album and I think you should listen to it and then buy it and download… About €3.50 is not too much for this piece of work.
Have fun!
Jag läste nyligen en artikel i DN som gjorde mig starkt uppmärksam på något som håller på att ske i våran värld. Jag fick direkt en oroande känsla i maggropen och känner att det är något stort och väldigt otrevligt som sker, inte bara på den svenska politiska arenan, ej heller den skandinaviska utan pan-europeiskt och till och med globalt. Tecknen är vart och ett för sig inte särskilt oroande men tillsammans målar de en bild som alla borde tänka över ett varv till.
Över hela Europa håller fler och fler främlingsfientliga och rent av fascistiska partier på att ta sig in och cementera sig i regeringar och på kommunal och regional nivå. Vi ser det i Sverige där SD samlar missnöjesröstare och de som är trötta på ett icke-fungerande socialdemokratiskt parti. Vi ser det i Danmark där Dansk Folkeparti som har över tio procent i tinget. Vi har Breivik i Norge som agerar från ett totalsjukt men nationalistiskt ultrakonservativt perspektiv som inte ens går att riktigt förstå. I Ungern och Frankrike debatteras ”Zigenarfrågan” kraftigt och partier växer fram och skaffar sig en politisk bas med detta som grund. I Holland finns Geer Wilders och PVV med 15 i regeringen där slöjförbud, halalförbud och moskéförbud står på deras program.
I vårat grannland Finland har vi Sannfinländarna, i Frankrike finns Front National och i Norge har vi Fremskrittspartiet. Alla dessa med nationalistisk prägel och de flesta är euroskeptiska, vill begränsa invandringen, åtminstone av utomeuropeiska människor, många med ett tydligt och uttalat motstånd mot exempelvis Islam och kulturer som inte tillhör den europeiska floran.
Det var denna artikel i DN som formulerade något som mitt bakhuvud gått och grunnat på ett tag och det kändes mycket obehagligt. Det är läge att köpa in och läsa Magnus Lintons bok ”De hatade” som påpekar just dessa tecken som många av oss nog kanske sett men inte kopplat samman förrän nu.
Jag skall väl säga att jag är inte någon utpräglad vänstermänniska. Jag är mer situationsberoende och tycker att personlig frihet är väldigt viktigt och måste balanseras mot ett högt skattetryck, samtidigt så är jag för invandring, bistånd, ett väl fungerande socialt skyddsnät, en bra sjukvård (men gärna med privata alternativ) med mera som är kanske mer traditionellt konservativa ståndpunkter. Så egentligen är jag väl sammantaget någon sorts center-liberal men jag är definitivt inte nationalist.
Jjag oroas av hur fler och fler ultrakonservativa hörs i politiken, hur nationalismen gror och växer kraftigt i takt med att europas ekonomier har kommit på fallrepet. Ibland förkläds detta i kristendom och ideal som kärnfamiljens väl och ve, abortmotstånd, antifeminism, ett förlöjligande av varje motståndare genom att slänga uttrycket ”politiskt korrekt” mot dem för att underminera meningen i det som sägs.
Egentligen har alla länder med en agrarisk (jordbruksbaserad) ekonomi det ganska tufft just nu, särskilt om man inte har andra naturtillgångar eller en bred industriell bas att luta sig mot. Här har Sverige det ändå rätt väl förspänt, både med industri, skogsnäring, hightech, billig tillgång på elkraft mm.
De arga rösterna i Grekland inför sparpaket och eurokris är en perfekt grogrund för något mycket obehagligt och sådant här har en tendens att sprida sig. Spanien har under lång tid haft en knackig ekonomi, Italien går väl inte heller direkt lysande, Portugal har det riktigt kämpigt och fler och fler röster hörs som talar om att ”dra sig ur” vad gäller det europeiska samarbetet, som om det vore möjligt att spetta lös sitt land från resten av Europa och flyta fritt.
Liknar nu inte den rådande situationen väldigt mycket det trettiotal i vilket nazismen föddes där plötsligt en ledare steg fram och agerade kraftfullt och lovade att göra landet starkt och mäktigt igen? Det kanske är tur att den tyska ekonomin, mycket av motorn i hela den europeiska ekonomin, fortfarande är så pass stabil som den är, åtminstone just nu. Det modererar troligen effekterna som den dåliga ekonomin annars skulle haft på den politiska arenan inom EU.
Man skall minnas att EU är sprunget ur samarbetsorganisationer som hade till uppgift att förhindra det som ledde fram till andra världskriget en gång i tiden genom att låta de europeiska staterna närma sig varandra och frotteras på en öppen inre marknad. Därför är det kanske inte så konstigt att de krafter som verkar nu snarare försöker bryta sönder detta och den stabiliserande verkan som EU har på europa genom omfördelningspolitik, samarbeten och politik över gränserna.
Tecknen är dock allt för tydliga och jag tror inte EU har råd att ”förlora” Grekland oavsett sparpaketskrav eller andra punkter som de grekiska EU-skeptikerna vänder sig mot. Just nu är det något av en krutdurk men om det växer fram en tillräckligt stark ledare i en tillräckligt stark nation eller region kan det här bli väldigt otäckt och det väldigt snabbt. Några av de här länderna är också länder med en ganska stor armé jämfört med antalet invånare i länderna, jag hoppas jag aldrig får se två europeiska arméer marschera mot varandra i strid.
Den senaste uppdateringen till Android Ice Cream Sandwich 4.0.2 i kombination med senaste maps medförde också att många fick problem med Google Navigate.
Anledningen är en uppdatering av Android TTS (Text To Speech) och om man går in i menyn i telefonen och återställer språket till Engelska i stället för Spanska så fungerar det utmärkt igen.
Inställningar -> Språk och inmatning -> Test-till-tal-utdata
Tryck på inställningsknappen bredvid ”Google TTS Engine”, välj sedan ”språk” och till sist ”Engelska (USA)”.
Nu fungerar Google Navigate utmärkt igen.
I dag fikade vi med Catrin, en underbar människan som har stallet ute i Stensunda där Sibell brukar vara ibland. Under samtalet så berättade Catrin att hon en gång kommit att tänka på och reflektera över en ”hälsningskod” som alla människor verkar kunna intuitivt men inte alltid vara medveten om. Detta fick mig att fundera över det som hon talade om och Catrin berättade om att antalet ”hej” i hälsningen signalerar olika saker och gav dessutom exempel. Jag kom snabbt att tänka på att det stämde mycket väl, både när man möter någon man känner på gatan eller när man möts i korridoren på jobbet!
Ungefär såhär kan man beskriva den:
Enkelt ”Hej!” — vänlig och inbjudande hälsning, inleder gärna en konversation om väder och vind och kanske mer personliga saker om det är den sortens relation man har
Dubbelt ”hej, hej!” — signalerar vänlig hälsning men att man har bråttom och inte har lust att stanna och prata någon längre stund. Kan eventuellt följas av ett kortfattat utbyte.
Trippelt ”Hej, hej, hej!” — betyder ungefär ”jag har verkligen inte lust att prata med dig, försök inte närma dig mig”. Ovanligt men det existerar, ju mer jag tänker på det desto säkrare är jag på att jag har identifierat två sådana situationer. Det var ganska obehagligt.
Och jag kan inte komma på om eller när jag själv tripelhejade sist men däremot kände jag direkt igen ”hej” och ”hej hej” som den sistnämnda vara den som signalerar att man vill hälsa men är väldigt upptagen.
Känner ni igen det här från er själva skulle det vara väldigt intressant att få höra era kommentare. Hej kan naturligtvis varieras en del, ni får tänka er själva. Och fundera på hur ofta ni dubbelhejar och enkelhejar och om det ligger mer i detta.
Man kan egentligen säga att ju fler hej desto mer avståndstagande är man mot den person man möter. Jag tror inte att trippelhej är särskilt vanligt men jag kommer ge akt på detta i fortsättningen.
Jag tror också att hur snabbt man uttalar det har en viss förstärkande effekt. Ett långsamt heej är mer inbjudande till samtal än ett snabt hej.
Den första säsongen med Pioneer One är till ända. För mig har detta varit en magisk resa med amatörfilmsmakare och et riktigt bra manuskript och det känns oerhört att ha fått varit med om detta, för mig något helt okänt tidigare, en fult crowd-funded film.
Crowd-funding betyder att folk betalar lite vad de tycker det är värt eller efter förmåga. Betalar man mer får man lite VIP-fördelar men egentligen kan man sniktitta på allt utan att betala en krona för det. Man kan säga att dåliga projekt som folk inte uppskattar får automatiskt inte några pengar till nästa avsnitt. Samtidigt så har väntan på att se ”termometen” stiga tills de har haft råd att spela in nästa avsnitt, särskilt avsnitt 3 och 4 på denna första säsongen tog väldigt lång tid.
Pioneer One är en i mitt tycke perfekt historia för ett sådant här projekt. Jag vill inte avslöja för mycket men det börjar med att en mystisk farkost inträder i jordens atmosfär och så småningom störtar. På platsen sätter man sedan upp en arbetsgrupp för att undersöka vad detta är och man hittar en överlevande i den konstiga farkosten, en människa. Fler och fler detaljer kommer fram och det verkar som om farkosten kommer från vår närmaste planet Mars. Finns det ett hemligt ryskt rymdprogram som lyckats placera människor på Mars årtionden innan t.ex. USA ens funderar på det?
Pioneer One distribueras av Vodo och du kan både titta direkt på hemsidan eller ladda hem dem med bittorrent (det är helt lagligt!). Ta och ladda ner episoderna 1-6 och njut av första säsongen nu, finns i både HD och SD-kvalitet även om min spelare inte gillar deras HD-filer av någon anledning. Båda är bra kvalitet.
Nästa vecka kommer rättegången mot det båda iranska journalister som greps vid svensk kärnbränslehanterings anläggning utanför Forsmark att inledas.
Journalisterna som åkte till Sverige i somras för att undersöka huruvuda det stämde att svensk kärnbränslehantering exporterat anrikat uran till Syrien greps utanför det svenska skyddobjektet där de fotograferade på förbjuden plats.
De kommer även åtalas för att ha vistats illegalt i Sverige utan visum och inresetillstånd. De tog sig till Sverige via Tyskland och smugglades därefter in i landet via lokala al quaida-celler både i Tyskland och Sverige. Genom sitt samröre med dessa terroristorganisationer så kommer de på rekommendation av svensk säkerhetspolis, SÄPO, att även åtalas för hot mot nationens säkerhet och på grund av åtalens karaktär kommer rättegången ej att vara offentlig utan hållas bakom lyckta dörrar.
Foto: By Didoundp (Own work) [CC-BY-SA-3.0 (www.creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0) or GFDL (www.gnu.org/copyleft/fdl.html)], via Wikimedia Commons
Så här skulle det kunna ha låtit om det hade varit omvända roller för de två svenska journalister som sitter fängslade i Etiopien och som det har varit mycket skriverier om den senaste tiden i svensk press, på bloggar, twitter, Google+ och andra sociala medier. (Tack till Johan Eriksson som skrev ihop originalet som jag ändrade lite). Det finns dock en sorts ovilja att erkänna att »etiopiensvenskarna« som de kallas faktiskt har begått lagbrott och det finns de som vill hävda att det är okay därför att Etiopien är en diktatorisk stat och att journalister borde få begå lagbrott om det finns ett allmänintresse av att få reda på sådan information som inte kan skaffas på annat sätt.
Det är förstås absurt att tänka på det sättet. Att resonera att en diktatur är i grunden orättvis och därmed behöver man inte foga sig i dess rättsliga lagar och regler blir ett direkt självmål om man resonerar att just journalister inte skall vara lika andra inför lagen utan ha speciella friheter. Helena Gierta skriver i en artikel på journalisten.se att lagarna måste skydda det fria ordet på ett sådant sätt att journalister tillåts göra lagbrott för att få fram information som bedöms att ha högt allmänintresse. För mig blir det här helt absurt och ett exempel som hon tar upp är när Expressens journalist köpte ett olagligt vapen för att sedan lämna in det till polisen. Förvåningen när man beslutar att väcka åtal för brott mot vapenlagen är stor, hur kan man göra så mot en journalist som vill visa på hur lätt det är att få tag i vapen?
Kanske för att det ÄR ett vapenbrott att inneha och handla med vapen man ej har licens på. Det ligger liksom i dess natur, smaka på ordet illegala vapen så inser man ju var landet ligger. Att påstå att det inte fanns något brottsligt uppsåt i detta och därför inte borde kunna bli ett åtal är ju rent skitsnack eftersom journalisten och tidningen i fråga definitivt försökte visa på exakt den problematiken, nog visste man att det var brottsligt att skaffa ett illegalt vapen. Man valde att göra det ändå för att föra det i bevis hur lätt det var att göra. Det spelar faktiskt ingen roll om det fanns ett allmänintresse av detta och att man direkt lämnade vapnet till polisen, själva handlingen i sig är brottslig och i vissa fall kunde till och med planeringen av en sådan handling kan också vara det.
Det är en väldigt otrevlig situation om journalister skall tillåtas att bryta mot lagen, eller rent av stå över den i form av straffimmunitet bara för de är journalister. Det känns fantastiskt otrevligt att tänka den tanken till slut.
Även Göran Jartin skriver insiktsfullt om journalister på Google+ i sin artikel där han drar paralleller till om ett par iranska journalister påträffades i en grupp terrorister exempelvis i London, skulle de då hållas straffria för att de är journalister och skickas hem utan någon påföljd alls? Knappast, det är inte så det fungerar, journalister i allmänhet och särskilt frilansjournalister som är är fråga om i det här fallet tar stora risker för att få en bra artikel. Jag är glad över att de finns men anser samtidigt inte att de skall ha någon sorts carte blanche för att bryta mot lagar oavsett om de är i en demokratiskstat eller en diktatur. Respekterar man inte lagen, hur fel än än kan vara, får man vara beredd på att det kan bli påföljder. Ibland kan det vara värt det också för att visa på just missförhållanden, ibland finns lagar som inskränker de mänskliga rättigheterna och dessa skall förstås med alla medel protesteras mot och försöka förändras.
Joshua Tree skriver om upphovsrätten och hur den används ibland mot vanligt folk. Knappt någon har väl undgått det palaver som utspelat sig mellan mellan Mikael Wiehe och Sanna ”Plong” Rayman över låten ”Sång till en sluss” där hon har satt egen text till Wiehes melodi. Helt i enlighet med remixgenerationens sätt att tänka.
Det tog inte lång stund innan hon drabbades av ett ”Cease & Desist” från Wiehes manager Anders Larsson som ansåg att detta var ett rejält övertramp och ett intrång på Wiehes immaterialrätt. En del tyckte det var konstigt och överdrivet men det ligger i linje med hur upphovsrättens herrar (för det är förvånadsvärt få damer) arbetar.
Joshua kallar dessa herrar för grådvärgar. Och det är en mycket adekvat beskrivning. De uppträder gärna hotfullt och i grupp till och med men om någon står fast och inte ger med sig utan börjar käfta mot och vifta lite tillbaka då backar de ofta.
Föga förvånande, om man har följd hur Apple har jagat tillverkare av Android-telefoner och till och med ett litet café för att försöka freda sitt varumärke från allsköns intrång så inser man att det är för varje rätt funtad människa löjeväckande. När Apple kräver att en telefon får inte vara fyrkantig, svart, ha en renodlad design osv blir det ju skrattretande till och med. Den fullständiga listan som Apple skickade till Samsung kan läsas här men några saker som Samsung då skall försöka hålla sig till för att slippa vapenskrammel är:
De här människorna håller saker och ting avsiktligen väldigt luddigt, de är inte intresserade av att få ett fall i rätten som går dem emot. Det är tvärt om oerhört viktigt att kunna visa på ett pärlband av segrar för det skrämmer upp vanligt folk så de kanske tänker sig för innan de piratkopierar en CD-skiva eller laddar ned en film. Det är just sådana personer man går på med sina hotbrev och de flesta viker sig väl. Vem vill hålla på och bråka i rätten om något sådant, man kanske blir skyldig pengar för resten av sitt liv och får sin framtid förstörd? Det är häri hotet ligger, där ett helt rättsväsende står på tå för att skydda skivbolagen och företagens egendom mot privatpersoner, deras egna kunder till och med.
I fallet Apfelkindblir det plötsligt ett gapskratt av alltihop. Här har Apple stämt en caféägare för varumärkesintrång för att denne har en logotyp med ett äpple på, det är dock inte mycket som påminner om Apples logotyp och i äpplet syns ett stiliserat barnansikte i profil. Det är dessutom en helt annan bransch men det bryr man sig inte om. In med grådvärgarna bara och försvara varumärket. Det är viktigt.
Nu tar iofs caféägaren strid så det kommer säkert bli en förlikning så småningom men ändå. Det är en otäck utveckling och precis som Josua citerar:
För Titanics tredjeklasspassagerare är det givetvis obehagligt när det mullrar från det övre däcket på det sättet. Flertalet privatpersoner som mottar sådana mejl från vd:n för Sveriges största oberoende artistbolag böjer sig nog direkt utan vidare diskussion.
Nu råkar Sanna Rayman vara ledarskribent på SvD och Peter Santesson är statsvetare och beredda att ta debatten. Det kan de göra som förmodligen är ganska belästa på detta och hur det fungerar. Det är faktiskt tillåtet med parodier.
Vi skulle alla behöva lite extra mod och kurage att stå upp mot dessa grådvärgar och en gång för alla deklarera att det ni håller på med, det är ingenting annat än trams.
Vad är det för dumheter hela mänskligheten håller på med vad gäller lågenergilampor? De är ju komplett värdelösa!
Till att börja med tänder de så sakta att om man sätter sig på toaletten hinner man bli klar långt innan lampan har nått den fulla ljusnivån. De första 2-3 minuterna famlar man i mörker medan man letar sig fram, det håller inte. Kan meddela det är rätt värdelöst i hallen också när man kommer in från snö och kyla.
För det andra så drar de jättemycket ström i tändfasen och om man skall vinna något på lågenergilampor av lysrörstyp så bör de vara tända ganska länge. Jag är övertygad att de flesta av oss är rätt uppfostrade med att släcka lampan när man lämnar rummet. Men precis som andra lysrör är det förstås så att om de skall tändas snart igen spar man energi genom att låta dem brinna.
För det tredje så är tillverkningen mycket komplicerad. Det sägs ju att vanliga glödlampor är miljömässigt svåra att hantera då de innehåller så mycket olika material, porslin, glas, olika metaller och liknande, svårt att separera, svårt att återvinna. Men hur är det med lågenergilamporna då som innehåller massor med intressanta saker, diodlamporna har sällsynta jordartsmetaller som bryts i gruvor i tredje världen under fruktansvärda förhållanden, de innehåller kvicksilverånga som tester dessutom visar sig vara högre i mängd och koncentration än den i konventionella lysrör. Rekommendationen är att vädra rummet i 30 minuter innan man tar upp bitarna efter en tappad lysrörslampa. Om inte det är ett tecken på dålig miljömässighet vet inte jag.
För det fjärde så startar de inte ens i kalla utrymmen om vintern här i landet. Det är ju skitbra hörni. Numera har jag alltid med mig en liten ficklampa för att kunna se i uthusen på landet där det numera sitter lågenergilampor. Inte sällan ploppar de direkt man försöker tända med en dragen säkring som följd.
För det femte åtgår det så många gånger mer energi att tillverka en lågenergilampa att man kunde hållit en vanlig glödlampa brinnande väldigt länge på samma energi. Var inte målet att vi skulle spara på energin? Nu flyttar vi användandet till tillverkningsprocessen (och prislappen) i stället för hos slutkunden. Är inte det snarare ett steg bakåt miljömässigt?
Jag är sjukt besviken på de lagar som stiftas som verkar endast ha en populistisk grund.
För det sjätte så är här i norden spillvärmen från vanligt glödljus något som direkt minskar värmeuttaget ur uppvärmningssystemet i huset eller lägenheten på vintern, dvs det är ingen förlust att tala om. På sommaren är det så ljust att lampor nästan aldrig behövs ändå.
För det sjunde skapar lågenergilampor så mycket reaktiv effekt i elnätet att det faktiskt drar mer energi än vad de är märkta med. Detta märker inte privatpersoner för de betalar bara för aktiv effekt men det kostar iom att hela elnätet måste uppgradera för att möta den ökade reaktiva effekten som skapas, något som t.ex. skolor och andra institutioner som får betala för reaktiv effekt om den överstiger en viss procent av den totala effekten man använder.
Ni har inte fattat det här hörni politiker.