Making the stupid caps lock into something useful is simple. Bind the COMPOSE function to it and have great time writing special characters.
Edit the file /etc/default/keyboard
Find the line for XKBOPTIONS and edit that to read
XKBOPTIONS="compose:caps"
Reboot your system and be happy.
I found that my Lenovo laptops did not always get the mousepad right when coming out of sleep or hibernate. After a bit of research I found that a modprobe remove and insert of the psmouse kernel module did the trick.
To automatize this you can insert a file in the systemd control structure to fix the problem yourself (if you are experiencing it). Below is a block of code. Save this to a file in /lib/systemd/system-sleep/touchpad
#!/bin/sh
PATH=/sbin:/usr/sbin:/bin:/usr/bin
case "$1" in
pre)
#code execution BEFORE sleeping/hibernating/suspending
# unload touchpad driver
/usr/sbin/modprobe -r psmouse
;;
post)
#code execution AFTER resuming
# reload touchpad driver
/usr/sbin/modprobe psmouse
;;
esac
exit 0
Recent update to one of my laptops made the keyboard completely stop working. While rebooting to the previous kernels made it work again.
The kernel that’s the culprit is the generic kernel 4.0.15-29 which does not even work in recovery mode. I have disabled this kernel on my system but could not find information out there about others with similar symptoms so I am writing this here in order to quickly get something out.
Jag gillar ingefära och här kommer mitt recept på ingefärsshot.
1 st rot ingefära
1 liter vatten
1/2 pkt konc. äppeljos
1/2 st citron
Kaffefilter
Hållare för kaffefilter
Börja med att riva ingefärsroten i en skål. Använd grova sidan på rivjärnet, det duger gott åt detta.
Slå i ca 1/3 av vattnet. Knåda den rivna roten och pressa ur saften i vattnet. Häll vattnet genom kaffefiltret till en flaska. Fortsätt med de andra delarna av vattnet på samma sätt. Krama ur all vätska som går ur den rivna roten med händerna.
Tillsätt ca 1/2 paket koncentrerad äppeljuice.
Tillsätt 1/2 citron eller 3-5 msk färdig citronsaft
Skaka om, ställ på kylning.
Lagom är ungefär 2-4 cl. Det kan vara ganska starkt.
Det är få saker som förhöjer stämningen så pass när man är ute och vandrar, på picnic eller av annat skäl befinner sig på resa som att få en kopp riktigt gott kaffe. Jag har i ett par års tid haft med mig en portabel espressomaskin som kallas Minipresso när jag varit ute på olika äventyr och jag kan bedyra dess kvalitet och funktion.
Denna modell heter Minipresso GR. Det finns en annan som heter NS som används med kaffekapslar av Nespresso-typ. Denna har fördelen med enklare rengöring och mindre pill med att fylla i kaffe osv men den har också nackdelen att man är hänvisad till Nespressos sortiment.
Så här ser den ut, ca 18 cm lång och Ø 6-7 cm. Vikten ligger på 350 g. Känslan är ganska gedigen. Hela apparaten utom filtret i den är tillverkat av en slagtålig och slitstark plast, märkningen visar det är en termoplast typ 1 som används vilket är PET som är livsmedelsgodkänd och samma termoplast som används för läskedrycksflaskor. Denna verkar armerad med kol eller liknande som ger den lite mer ruggad känsla.
Minipresson består av ett antal delar som alla är nödvändiga för dess funktion. Här ser vi Minipresso isärplockad i sina beståndsdelar, först övre raden: vattenbehållare, kaffemått, pressfilter; därefter undre raden: pumphus, kaffemugg, filterkopp.
Man börjar med att fylla pressfiltret med kaffe. För bästa resultat använd espressokaffe av god kvalitet. Fyll en måttskopa och häll i pressfiltret, vänd på den och använd botten för att försiktigt trycka till kaffet. Ta bort eventuella smulor från kanten på filtret då det är viktigt att det tätar väl mot pumphuset.
Därefter monteras pressfiltret med kaffe mot filterkoppen och sedan monteras alltihop på pumphusets ena ände.
Vattenbehållaren fylls med så varmt vatten som möjligt, jag brukar koka upp på stormköket och fylla. Varning för att fylla för mycket vatten! När man skruvar fast behållaren på pumphuset kan det läcka hett vatten och man bränner sig, så fyll enbart till markeringen.
När allting är färdigmonterat är det bara att vrida lätt på pumphantdaget för att fälla ut den, därefter kramar man pumpen 3-4 gånger eller tills det kommer kaffe, därefter väntar man gärna en stund och låter kaffet ”dra” lite innan man pumpar ut resten av kaffet.
Sedan är det bara att njuta av en nygjord espresso. Den enda egentliga nackdelen är att det är lite att rengöra, filterhus och pressfilter behöver sköljas ur och man får skaka lite på den för att få ur vattnet som annars inte torkar. När man kommer hem igen är det bra om man låter den ligga framme och torka ordentligt för att undvika att man får gammalt sunkigt vatten som ligger kvar i den.
I sverige kan den köpas från ett antal olika ställen den finns även på t.ex. Ebay mm. Det finns ett otal videos på YouTube som visar hur det fungerar.
Teamviwer relies on a bunch of 32 bit dependencies you need to enable for it to install. This procedure should work:
sudo dpkg --add-architecture i386 sudo apt-get update wget http://download.teamviewer.com/download/teamviewer_i386.deb sudo dpkg -i --force-depends teamviewer_i386.deb sudo apt-get install -f sudo teamviewer --daemon start
I always suggest you take a snapshot before if your file system supports this just in case.
I felt this needed to be shared with a broader audience. It may not be news to everybody but far from enough people understands we are just on the verge of something large happening.
Bruce Schneier writes in his latest CRYPTO-GRAM about something that has been bothering some people for a while as the implications are yet an undiscovered country. But his words are better than mine, so here goes:
We no longer have things with computers embedded in them. We have computers with things attached to them.
Your modern refrigerator is a computer that keeps things cold. Your oven, similarly, is a computer that makes things hot. An ATM is a computer with money inside. Your car is no longer a mechanical device with some computers inside; it’s a computer with four wheels and an engine. Actually, it’s a distributed system of over 100 computers with four wheels and an engine. And, of course, your phones became full-power general-purpose computers in 2007, when the iPhone was introduced.
We wear computers: fitness trackers and computer-enabled medical devices — and, of course, we carry our smartphones everywhere. Our homes have smart thermostats, smart appliances, smart door locks, even smart light bulbs. At work, many of those same smart devices are networked together with CCTV cameras, sensors that detect customer movements, and everything else. Cities are starting to embed smart sensors in roads, streetlights, and sidewalk squares, also smart energy grids and smart transportation networks. A nuclear power plant is really just a computer that produces electricity, and — like everything else we’ve just listed — it’s on the Internet.
The Internet is no longer a web that we connect to. Instead, it’s a computerized, networked, and interconnected world that we live in. This is the future, and what we’re calling the Internet of Things.
Broadly speaking, the Internet of Things has three parts. There are the sensors that collect data about us and our environment: smart thermostats, street and highway sensors, and those ubiquitous smartphones with their motion sensors and GPS location receivers. Then there are the ”smarts” that figure out what the data means and what to do about it. This includes all the computer processors on these devices and — increasingly — in the cloud, as well as the memory that stores all of this information. And finally, there are the actuators that affect our environment. The point of a smart thermostat isn’t to record the temperature; it’s to control the furnace and the air conditioner. Driverless cars collect data about the road and the environment to steer themselves safely to their destinations.
You can think of the sensors as the eyes and ears of the Internet. You can think of the actuators as the hands and feet of the Internet. And you can think of the stuff in the middle as the brain. We are building an Internet that senses, thinks, and acts.
This is the classic definition of a robot. We’re building a world-size robot, and we don’t even realize it.
To be sure, it’s not a robot in the classical sense. We think of robots as discrete autonomous entities, with sensors, brain, and actuators all together in a metal shell. The world-size robot is distributed. It doesn’t have a singular body, and parts of it are controlled in different ways by different people. It doesn’t have a central brain, and it has nothing even remotely resembling a consciousness. It doesn’t have a single goal or focus. It’s not even something we deliberately designed. It’s something we have inadvertently built out of the everyday objects we live with and take for granted. It is the extension of our computers and networks into the real world.
This world-size robot is actually more than the Internet of Things. It’s a combination of several decades-old computing trends: mobile computing, cloud computing, always-on computing, huge databases of personal information, the Internet of Things — or, more precisely, cyber-physical systems — autonomy, and artificial intelligence. And while it’s still not very smart, it’ll get smarter. It’ll get more powerful and more capable through all the interconnections we’re building.
It’ll also get much more dangerous.
— Bruce Schneier, cryptographer and computer security expert and educator, from his news letter CRYPTO-GRAM of february 15, 2017.